Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - C. T. R. Wilsons metod att synliggöra korpuskelbanor och några av dess tillämpningar av doc. G. Ising
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
på föregående bild de enstaka sekundärstrålarna. Alla dessa
visa stark och oregelbunden krökning, vilken liksom ioniseringen
ökas, allt eftersom partikelns hastighet avtager, så att en utbredd
fläck ofta markerar banans slut.
III. NYARE ANVÄNDNINGAR AV WILSON-METODEN.
De i det föregående anförda resultaten erhöllos i Wilsons
grundläggande försök åren 1911—12 och hade sitt största värde
däri, att de oväntat tydligt åskådliggj orde förhållandena
vid ioniserande partiklars gång genom gaser och bekräftade
den uppfattning av dessa förhållanden, som forskningen på andra
vägar redan förut i huvudsak nått fram till. Man väntade
emellertid vid metodens framläggande, att den även snabbt skulle ge
viktiga nya upplysningar angående centrala frågor inom fysiken.
Det dröjde dock anmärkningsvärt länge — delvis säkerligen till
följd av kriget —, nämligen i stort sett ända till 1923, innan
metodens utomordentliga värde såsom forskningsinstrument
tydligare framträdde. Detta år publicerade C. T. R. Wilson själv
nya viktiga rön angående sekundära α-strålar, till vilka delvis
även tysken W. Bothe oavhängigt och ungefär samtidigt nådde
fram; medan engelsmannen P. M. S. Blackett offentliggjorde
anmärkningsvärda fotografier och mätningar rörande grenade
astrålar. Vi återkomma nedan närmare till dessa
undersökningar.
Själva apparaturen hade då ytterligare utvecklats och
förbättrats, särskilt genom på Cavendishlaboratoriet i Cambridge
utförda arbeten av Wilson själv, japanen T. Shimizu och den
nyss nämnde engelsmannen Blackett. Wilson använde vid
den nämnda undersökningen samma expansionsapparat, som
begagnats 1912, med några detaljförbättringar; den i fig. 3 visade
utlösningsanordningen med fallande kulor var ersatt med en
pendelanordning. Shimizu utarbetade 1921 en modifikation av
Wilsons apparat med automatisk funktion: expansions och
kompressionsförloppen följde rörelsen av en kolv (se fig. 12),
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
