Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - C. T. R. Wilsons metod att synliggöra korpuskelbanor och några av dess tillämpningar av doc. G. Ising
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Längs en apartikels bana utslungas ur de genomkorsade
atomernas elektronhöljen, långsamma sekundärstrålar, vanligen
kallade dstrålar, vilkas räckvidd (bråkdelar av mm. i luft av
atmosfärstryck) är störst i början av apartikelns bana, där dess
hastighet är störst. Produktionen av dylika framträder särskilt
vackert på några i fig. 17 reproducerade fotografier, tagna av
Fig. II.
Rayons a de IlaC. Photographie prise apres dispanf.ion de RaA sur la source.
I. Curie et P. Mercier.
Fig. 19. a-strålar från radium C.
fransmannen P. Auger (1926) i vätgas, där dstrålarnas räckvidd är
tillräcklig för att de skola tydligt framträda såsom protuberanser,
utspringande från astrålen.1 — Liknande fotografier hava tagits
av andra forskare.
Irene Curie har vid sina utförliga studier över (den ringa)
variationen i astrålarnas räckvidd även (1926), under medverkan
av P. Mercier, begagnat sig av WiLSONmetoden och därvid
bl. a. tagit de båda i fig. 18 och 19 visade fotografierna av a-
1 Förstoringen är endast 2/s av den i bildens franska text angivna.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
