Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - C. T. R. Wilsons metod att synliggöra korpuskelbanor och några av dess tillämpningar av doc. G. Ising
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
effekten. Vi återkomma nedan utförligare till några av A. H.
Compton och A. W. Simon utförda studier rörande
stötelektronerna, men vilja först dröja vid några rön angående
fotoelektronerna, som även i sina grunddrag gå tillbaka till Wilsons
avhandlingar av år 1923.
Maximilängden R (i cm.) av fotoelektronernas banor i luft av
760 mm. och 15°, mätt utefter bågen, fann Wilson för
banlängder mellan några mm. upp till ett par cm. stå i följande relation
till röntgenrörets spänning V (i kilo volt):
7 = 21 ]/R.
Denna formel innebär även ett samband mellan elektronernas
utgångshastighet och banlängd, som stämmer med en tidigare av
J. J. Thomson och R. Whidpington angiven lag. — Vidare vi-
Fig. 24. Sekundära ft- strålar vid ett röntgenstrålknippe av lh mm. diam.
Strålningskällan till höger.
sade sig även fotoelektronerna vid utsändandet
genomsnittligt äga en framåtriktad (i röntgenstrålarnas riktning gående)
rörelsekomponent, såsom också är synligt på fig. 23 och tydligare
framgår av den i samma skala tagna fig. 24, erhållen med ett
mycket smalt röntgenstrålknippe vid ett sluttryck i kammaren
av 190 mmHg. Utom långa banor av fotoelektroner visar denna
bild i röntgenstrålbanan även sfäriska ionhopar, urartningar av
stötelekfcronernas »fisk-spår».
Slutligen gåvo redan Wilsons försök av år 1923 antydningar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
