Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - C. T. R. Wilsons metod att synliggöra korpuskelbanor och några av dess tillämpningar av doc. G. Ising
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
är lätt bestämbar på banspåret; däremot kan O bestämmas,
endast om strålningskvantumet på sin väg genom kammaren
råkar ge upphov till en fotoelektron, vars utgångsställe då
markerar en andra punkt på strålen. Sannolikheten härför är i
enbart luft mycket liten men bragtes upp till ungefär värdet 1/50
genom införandet i expansionskammaren av ett antal tunna
blyblad, vilka strålen måste passera. På fig. 29 är i undre
bildhalvan en dylik fotografi direkt reproducerad; den övre kopian
Fig. 29. Två över varandra ställda kopior av en fotografi, tagen vid Comptons
och Simons senare försök.
visar banspåren tydligare ifyllda och pilar utsatta. På 850 tagna
plåtar visade 38 stycken båda de erforderliga slagen elektronbanor,
och i 18 av dessa fall stämde den observerade vinkeln Q) inom
20° med den som enligt teorien beräknats ur det uppmätta
Q-värdet. De återstående 20 fotoelektronerna lågo slumpvis
fördelade och hade med en till visshet gränsande sannolikhet
parasitär ströstrålning att tacka för sin uppkomst. Dels var
nämligen antalet dylika parasitära fotoelektroner ungefär det som
apriori kunde väntas under de rådande försöksbetingelserna,
dels och framför allt visade en sannolikhetsberäkning, att
överensstämmelsen med teorien i de 18 förstnämnda fallen var så god,
att det endast fanns 1 chans på 250 för att den skulle varit
tillfällig.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
