Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Några drag ur den nyare kvantteorien av doc. I. Waller
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KvantteorierT fick som bekant sitt upphov genom Plancks
undersökningar över värmestrålningsproblemet. Denne forskare
gjorde därvid det antagandet, att energien hos den av honom
betraktade atommodellen — en utefter en rät linje svängande
laddning, påverkad av en kraft riktad mot en fix punkt på
linjen och proportionell mot avståndet från denna punkt — blott
kunde anta vissa diskreta värden, varvid differensen mellan
successiva energivärden skulle vara hv, där v är egensvängningstalet
för laddningen och h var en ny universell konstant, senare
benämnd den Planckska konstanten eller det elementära
verkningskvantum. Genom undersökningar av Einstein (1905) infördes
en motsvarande diskontinuitet i beskrivningen av den
elektromagnetiska strålningen (ex.v. ljuset); Einstein fann, att ljus av
ett visst svängningstal v uppvisar egenskaper, tydande på, att
ljuset skulle bestå av »ljusatomer» (ljuskvanta, »fotoner»), var
och en besittande energien hv. Denna uppfattning förde
Einstein till uppställandet av den berömda fotoelektriska lagen.
Senare undersökningar av Einstein (1917) ledde till den
uppfattningen, att dessa ljuskvanta besitta en (translatorisk) impuls
hv
av beloppet —. Vid växelverkan mellan strålning och atomer
skola enligt Einstein satserna om energiens och impulsens
oförstörbarhet gälla. Om en atom ex.v. absorberar ljus av frekvensen v,
består denna absorption i upptagandet av ett ljuskvantum.
Atomens energi ökas därvid med beloppet hv, dess translatoriska
impuls (definierad som produkten av dess massa och dess hastighet)
hv
med beloppet —. Denna ljuskvantaföreställning stod i
motsättning till våg-(undulations-)teorien för ljuset och var ej i stånd
att liksom denna tyda de experimentella fakta, som hänföra sig
till interferensfenomenen. Det var ju också just dessa fakta,
som vid början av 1800-talet lett till undulationsteoriens seger
1 Tidigare artiklar i > Kosmos*, behandlade frågor av betydelse för det
följande, äro: E. Hulthén, Om bandspektra, Arg. 1 och 4; M. Siegbahn,
Röntgenspektra, Arg. 1: O. Klein, Den Bohrska atomteorien, Arg. 2 och 3; C. W.
Oseen, Den Einsteinska lagen. Arg. 2; R. Lundllad, Aktuella frågor inom
dispersionsteorien; Arg. 3; M. Siegbahn, Atomforskningen, Arg. 3.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
