Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Om variationerna i atmosfärens temperaturstrålning och deras beroende av atmosfärens sammansättning av doc. A. Ångström
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
resultat och mätningarna i naturen ger ett mycket värdefullt
stöd för bådaderas approximativa riktighet, bör man dock icke
förbise de många felkällor, som kunna inverka på beräkningarna
av atmosfärens transmission. En av dessa ha vi redan berört,
nämligen frånvaron av exakta mätningar över vattenångans och
kolsyrans transmission för våglängder större än 20 u. Och inom
detta gebit ligger dock vid 0° temperatur omkring 20 % av den
svarta kroppens strålning.
En faktor, till vilken Fowle i sin sammanställning icke synes
ha tagit tillräcklig hänsyn, är å andra sidan den växlande
absorption som ozon i atmosfären måste utöva på den infraröda
strålningen.
På detta område äro resultaten av undersökningarna i
laboratoriet så intressanta och med säkerhet för flera geofysiska
spörsmål så viktiga, att vi, innan vi övergå till egna mätningar, först
i korthet vilja redogöra för de försök, som beröra ozons
absorp-tion i infrarött, samt de betingelser under vilka ozon uppstår och
försvinner.
Redan 1861 gjorde Tyndall1 den iakttagelsen att fastän syret
utmärker sig genom en synnerligen stor genomskinlighet för
strålning av olika våglängd, så utövar dess modifikation ozon
en ganska kraftig absorption på den långvågiga strålning, som en
svart yta utsänder vid 100° temperatur.
År 1904 visade Knut Ångström2 att denna absorption är
lokaliserad huvudsakligen till tvenne absorptionsband, det ena
vid 4.8 u det andra mellan 9. l och 10.0 u. Av dessa är i synnerhet
det senare starkt utpräglat och särskilt mellan gränserna 9.3 och
9.7 u är absorptionen betydande.
K. Ångström visade i en senare avhandling3 att dessa båda
absorptionsband tydligt framträda i solspektrum, och att i
synnerhet det senare, vilket faller inom ett våglängdsområde, varest
övriga beståndsdelar av atmosfären har en synnerligen stor
1 Tyndall, John: Contributions to molecular Physics in the domarn of
radiant heat. London 1872.
2 Ångström, Knut: Uber das ultrarote Absorptions-Spektrum des ozons
Arkiv för Matem. Astr. och Fysik. B. 1. 1904 pag. 347.
3 Arkiv för Matem. Astr. och Fysik. 1904 pag. 395.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
