Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Hendrik Antoon Lorentz av lektor D. Enskog
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
gränsytan, om etern skall kunna ha ett elastiskt mediums
egenskaper. Från denna utgångspunkt blev det emellertid förenat
med stora svårigheter att uppställa en teori, som överensstämde
med verkligheten. Lorentz visade, att den nämnda
svårigheten icke uppträder i Maxwells elektromagnetiska ljusteori. De
Maxwellska gränsvillkoren leda här utan nya antaganden
direkt till Fresnels formler.
I ett avseende är den Maxwellska ljusteorien uppenbart
bristfällig. Ett dielektrikum skulle enligt densamma alltid vara
genomskinligt och dess brytningsindex lika med kvadratroten
ur ämnets dielektricitetskonstant, alltså oberoende av ljusets
färg. Detta står i strid med elementära erfarenheter rörande
ljusets dispersion. Lorentz kom snart att sysselsätta sig med
detta problem. Hans förklaring av dispersionsfenomenen ansluter
sig i sina grunddrag till de teorier, som på den elastiska
ljusteoriens grund hade uppställts av Sellmeier, Helmholtz och
Ketteler. Medan Maxwell uppfattade dielektrikum som ett
kontinuum, vars elektriska och optiska egenskaper helt
bestämdes av dess dielektricitetskonstant, utgick Lorentz från ett
atomistiskt betraktelsesätt. Han antog, att den genomskinliga
kroppen innehåller en mäugd partiklar, som av ljusvågorna
försättas i svängningar. Medsvängningarna äro enligt Lorentz
en följd därav, att partiklarna ifråga äro elektriskt laddade, och
man kan därför anse hans teori som en förelöpare till
elektronteorien. Ett resultat av dessa undersökningar var det berömda
samband mellan ett ämnes brytningsindex och täthet, som
ungefär samtidigt (1880) på annan väg härleddes även av den danske
fysikern L. V. Lorenz, och som därför har fått dubbelnamnet
den Lorentz—LoRENz’ska lagen.
Det var naturligt, att Lorentz snart kom att intressera sig
för den kinetiska gasteoriens metoder, sådana dessa utbildats av
Clausius, Maxwell, Boltzmann och hans landsman van der
Waals. I en intressant och med stort skarpsinne genomförd
undersökning av år 1881 söker han giva en för såväl enatomiga
som fleratomiga gaser giltig härledning av de hydrodynamiska
grundekvationerna och av lagarna för ljudets fortplantning. Som
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
