Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - F. W. Astons undersökningar över isotopa element av fil. lic. S. Benner
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
bilda tillsammans en T-balk, vars
läge i kameran inställes med tre
ställskruvar i var ända. Genom
den vridbara slipningen V kunde
plåten W föras förbi springan, så
att en serie spektra erhöllos på
samma plåt. För varje spektrum
sändes från lampan T (fig. 4) ett
ljusknippe genom röret R mot
plåten, så att ett referensmärke
för uppmätning av linjernas lägen
erhölls. Ställskruvarnas injustering
för att få plåten i »fokalplanet» var
mycket mödosam, då luft måste
insläppas i kameran för varje gång skruvarna skulle vridas.
Sedan justeringen en gång uppnåtts, var den dock definitiv.
Y (fig. 4) är en willemitskärm, som fluorescerade för strålar,
mindre avböjda än de, som träffade plåten. Den betraktades
genom fönstret P, fäst i en slipning, som öppnades vid utbyte
av plåtar.
Fig. 7 visar ett fotografi av försöksanordningen. M är
elektromagneten, H amperemeter och O regleringsmotstånd för
magnetiseringsströmmen. G är en roterande kvicksilverpump för
apparatens evakuering, W kamera, T lampa för referensmärket. L är
tilledning för spänningen till avböjningskondensatorn, S mjuka
järnplattor för att avskärma det magnetiska fältet från
urladdningsröret. C är en gasbehållare. Övriga bokstäver
överensstämma med fig. 4.
Mätningsmetoder. Partiklarnas massor skulle kunna beräknas
ur läget av motsvarande linjer på plåten med kännedom om
elektriska och magnetiska fältstyrkan. Dessa kunna dock ej
mätas med tillräcklig noggrannhet, särskilt mot kanterna, och
därför användes uteslutande den metoden att jämföra linjernas
lägen med linjerna för partiklar med känd massa. Härvid är
det fördelaktigt att arbeta i omgivningen av punkten G (fig. 3),
där 0 = — It-). Man kan nämligen visa, att avståndet från refe-
Fiar. 6.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
