Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - F. W. Astons undersökningar över isotopa element av fil. lic. S. Benner
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Teoretiska slutsatser. Benämningen packningsbråk grundar
sig på den teoretiska föreställningen, att alla atomkärnor
äro uppbyggda av vätekärnor (protoner) till ett antal =
masstalet och elektroner samt att skillnaden i massa mellan en
atom och dess beståndsdelars sammanlagda massa beror på
den energimängd, som frigöres, då de motsatt laddade
protonerna och elektronerna packas ihop i atomkärnan. Är denna
föreställning riktig, så frigöres vid bildandet av en
heliumatom av fyra protoner, två kärn- och två yttre elektroner
en energimängd, som per gram räknat är lika med 0.00724 c2 =
= 6.5 1018 erg = 1.56 1011 gramkalorier. Massförlusten är
nämligen 0.00724 g. Denna energimängd är flera millioner gånger
större än den som utvecklas vid vanliga kemiska reaktioner.
Heliumkärnan måste sålunda äga en utomordentlig stabilitet,
och härmed sammanhänger möjligen, att just dylika partiklar
utslungas ur de radioaktiva atomerna vid deras sönderfallande.
Därav följer dock ej med visshet, att heliumkärnor ligga
färdigbildade i de radioaktiva atomkärnorna; man kunde tänka sig,
att de bildas vid själva explosionen. En omständighet, som tyder
på att heliumkärnor ingå i de tyngre atomkärnorna är dock,
att deras massor äro i det närmaste heltaliga ej endast om
syre sättes = 16 utan även om helium sättes = 4. Sättes väte
= 1, försvinner heltaligheten däremot fullständigt, åtminstone
om de lättaste elementen undantagas. Den ojämförligt största
energiutvecklingen äger tydligen rum vid heliumkärnans bildande;
härefter avtar packningsbråket allt långsammare (se fig. 12)
ungefär till masstalet 60. Inom detta område ha vi alltså en med
masstalet stigande stabilitet. För större masstal börjar
packningsbråket åter att stiga och stabiliteten att avta. Vänstra
delen av fig. 12 återges i större skala i fig. 13. Denna visar, att
packningsbråket som funktion av masstalet ligger efter en kurva
för element med udda atomnummer, längs en annan, lägre kurva
för element med jämnt atomnummer. Härmed sammanhänger
Rutherfords och Chadwicks resultat, att atomer med udda
nummer äro lättare att spränga och vid sprängning utsända protoner
med större hastighet än atomer med jämnt nummer.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
