Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Röntgenstrålarnas absorption av lektor E. Jönsson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
dessa visa, att lagbundenheten av ovannämnda slag icke alldeles
motsvara de faktiska förhållandena. Förslag ha icke saknats att
bättra på formlerna här ovan, men resultaten ha endast blivit,
att formlerna mist sin ursprungliga enkla karaktär utan att
giltighetsområdena kunnat ökas något mera avsevärt.
Undersökningarna ha i allmänhe t utförts med X-värden < 1
Å. E. Allén har i sitt sista arbete på hithörande område (1926)
utvidgat mätområdet för l till närmare 2 Å. E. I detta arbete
framhåller Allén också, att av hans undersökningar framgår,
att varken l3- eller 2V4-lagen gälla, utan att varje element måste
betraktas för sig, olika värden på exponenten för l måste väljas
för olika a-områden, även på samma absorptionsgren, och att
dessa värden äro mindre än 3 och hålla sig inom gränserna 2.6
och 2.92. Av detta torde framgå, att vad sammanfattningen av
det numera ganska avsevärda experimentella materialet på
hithörande område beträffar, man icke gjort några nämnvärda
framsteg, sedan Siegbahns och Kossels arbeten utkommo.
Att det experimentella materialet icke lät sammanfatta sig på
här ovan nämnda sätt framgick ännu tydligare av de
undersökningar, som författaren utfört hos professor Siegbahn i Uppsala,
absorptionsundersökningar, som utsträckts till Å-värden upp till
12 Å.E.
Däremot kan man få fram andra, som det förefaller fullt
allmängiltiga, lagar med vars tillhjälp man erhåller en mycket god
överblick över hithörande fenomen.
För det första visar det sig, att absorptionssprångens storlek
(alltså förhållandet mellan absorptionskoefficienten för våglängder
omedelbart före och efter ett absorptionssprång) kan uttryckas
genom förhållandet mellan värdena på motsvarande
energinivåer. (Beträffande energinivåer hänvisas till M. Siegbahn: The
Spectroscopy of X-rays.) Vad jag härmed vill ha sagt framgår
kanske enklast genom fig. 4.
Som synes, är det absorptionskurvorna för Zn och Fe för
våglängdsvärden på båda sidor om K-absorptionsgränsen. De helt
utdragna kurvorna gå genom de experimentellt bestämda ab-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
