Kosmos / Band 7. 1929 / 144 Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Röntgenstrålarnas dispersion av docent A. Larsson

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

RÖNTGENSTRÅLARNAS DISPERSION.

Av Axel Larsson.

I en tidigare årgång av denna tidskrift (Band 5, Årg. 1925—
1926) kar författaren lämnat ett kortfattat meddelande om
dittills utförda experimentella undersökningar över
röntgenstrålarnas spegling och brytning. Under den tid som sedan dess
förflutit, har intresset för hithörande spörsmål varit påfallande stort
från såväl teoretiskt som experimentalfysiskt håll. Särskilt har
man intresserat sig för dispersionsförhållandena i området av
absorptionskanter hos det brytande mediet (anomal dispersion).

Enligt teoretiska undersökningar över röntgenstrålarnas
dispersion utförda av Darwin, Ewald, Waller o. a. bör den för
det optiska våglängdsområdet härledda och gällande
Drude-Lorentz’ska dispersionsformeln beträffande den normala
dispersionen även vara tillämplig för röntgenstrålarna. Då
brytningsindex är något mindre än 1, skriva vi dess värde = 1 — δ. Enligt
ovannämnda formel är

e och m är elektronens laddning och massa,
v röntgenstrålningens frekvens,
v_i elektronernas egenfrekvens och
N_i antalet elektroner per volymsenhet med egenfrekvensen _vi.

Om elektronernas egenfrekvens försummas, och
strålningsfrekvensen ersattes av dess våglängd, så övergår ovanstående
formel till följande:

δ/λ² = e²N/2πmc² = konstant (2)

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>