Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Röntgenstrålarnas dispersion av docent A. Larsson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
meddela resultaten, som erhållits av andra personer. De flesta
undersökningarna ha utförts med totalreflexionsmetoden,
vilken ej kräver så komplicerade experimentella anordningar, som
de övriga metoderna. Såsom brytande eller reflekterande media ha
ett flertal ämnen såsom kalkspat, tenn, silver, zink, järn, koppar
o. s. v. använts. Speciellt intresse har under de senare åren
visats dispersionsförhållandena i de våglängdsområden, som
omsluta eller ligga i närheten av absorptionskanter för grundämnen,
vilka ingå i det dispergerande mediet. Eller med andra ord, man
har sökt påvisa en eventuell anomal dispersion. Bästa sättet att
studera och jämföra de olika resultaten med varandra och med
dispersionsteorien vore, att för varje material upprita såväl de
teoretiska dispersionskurvorna (1) och (3) som de experimentella
resultaten i ett diagram. Då många olika brytande media
använts, är detta förfaringssätt av utrymmesskäl ej här lämpligt. I
stället har i fig. 1 alla resultat inritats i ett och samma diagram.
Efter val av lämpliga koordinater, vilka angivits i figuren, böra
samtliga de experimentella resultaten här ungefär sammansluta
sig till en enda kurva. Dessutom ha även de teoretiska
dispersionskurvorna (1) och (3) markerats, den förra med streckad
linje och de senare med heldragna smala linjer. Den normala
dispersionen, som anges av formeln (2), motsvarar i diagrammet
den horisontala räta linjen, vars ordinata är = 1. Vid de
teoretiska kurvorna är avvikelsen från denna linje beroende på
anomal dispersion. Allteftersom K-elektronernas antal ökas i
förhållande till totala antalet elektroner ge dispersionsformlerna en
mera utpräglad anomal dispersion. Enligt formeln (3) ha därför
trenne kurvor utritats, för vilka antalet i£-elektroner i förhållande
till totala antalet elektroner (NK/N) är resp. 2/88, 2/50 och 2/28.
De första och sista värdena utgöra gränsvärden för de
förekommande materialen. Av dessa resultat kan den slutsatsen dragas,
att brytningsindex till sin storleksordning kan beräknas medelst
den Drude-Lorentz’ska dispersionsformeln (2). Beträffande den
anomala dispersionen tvingas man dock till den slutsatsen, att
antingen dispersionsteorien eller de experimentella resultaten äro
mindre tillfredsställande. Eör att ge ett begrepp om, att svårig-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
