Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Comptoneffekten av docent E. Rudberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Grundprocessen vid röntgendiffusionen kan nu, enligt
Compton och Debye, betraktas såsom en kollision mellan motsvarande
strålningskvantum hv och en av strösubstansens elektroner.
Det enklaste antagandet är, att den senare befinner sig i vila vid
tidpunkten för kollisionen; dessutom må elektronen kunna
betraktas som fri, vilket innebär, att de kvarhållande krafterna i
atomen äro tillräckligt små för att kunna försummas.
Kollisionen resulterar i att ett nytt röntgenkvantum hv utstrålas i
riktningen cp — se fig. 6! — mätt från primärknippets riktning,
Cnerc/i Impuls
Fig. 6. Schematisk framställning av förloppet vid kollision mellan ett
strålningskvantum och en fri elektron.
medan elektronen rekylerar i riktningen ip med en hastighet
v = cfi och följaktligen en rörelseenergi EHn, som med hänsyn
till massans förändring med hastigheten bör skrivas: Ekin =
= mc2(l/Vl — ^2 - 1). Elektronens impuls är därvid mcp/\’l- fi2.
För denna stötprocess skola mekanikens allmänna lagar beträffande
konstans av energi och impuls äga giltighet. Den förra ger:
hv = hv’ + Ekin = hv+ mc2(l/yr^y2 - 1) . . . (3)
Impulssatsen ger en vektorekvation av motsvarande form för
impulsvektorerna — representerade genom pilar till höger i fig. 6.
Härav inses, att de tre impulserna måste ligga i samma plan, och
man finner följande två ekvationer:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
