Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Comptoneffekten av docent E. Rudberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
dens beroende av emissionsriktningen som ifråga om
absolutvärdet för energien. De längsta spåren, uppträda sålunda i
strålens riktning. Det ligger i dessa experiments natur, att den
kvantitativa prövningen av formlerna ej kan drivas upp till den skärpa
som mätningen av våglängdsförskjutningen möjliggör; det vore
dock oriktigt att därför underskatta betydelsen av den bekräftelse
som teorien sålunda rönt även beträffande rekylelektronerna.
Ett ytterligare bevis för, att »fisk-spåren» verkligen förorsakas av
dessa elektroner, ger antalet sådana spår jämfört med antalet
av de på samma plåt registrerade fotoelektronerna. Det förra
mäter ju antalet diffusionsprocesser, medan det senare anger,
hur många fall av äkta absorption som samtidigt ägt rum. I
överensstämmelse med denna tolkning kunde Compton och
Simon visa, att förhållandet mellan dessa båda tal överensstämmer
med förhållandet 0jc. a och t, den rena absorptionskoefficienten,
äro båda kända genom mätningar baserade på helt andra metoder;
(j-}-2: =/./, koefficienten för den totala absorptionen vid smalt
knippe. Speciellt erhöllo Compton och Simon vid
primärstrålning av växande hårdhet värden, som fullständigt återgåvo
den karaktäristiska, snabbt växande gången av °/c med
avtagande l.
Det tredje slaget av experimentell prövning tränger fenomenet
ännu närmare in på livet. Här gäller det att samtidigt studera
emissionen av det sekundära kvantum och den därtill svarande
rekylelektronen vid varje enskild elementarprocess.
Omständigheterna ville, att de för detta ändamål anställda försöken skulle
få en ännu vidsträcktare betydelse. Helt kort tidigare (1924) hade
nämligen Bohr, Kramers och Slater framlagt en ny teori för
de elementära strålningsprocesserna, avsedd att undanröja vissa
fundamentala svårigheter, som syntes vidlåda kvantteorien i dess
dåvarande form. Här må blott nämnas, att den nya teorien
betraktade satserna om oföränderligheten av energi, impuls och
impulsmoment såsom endast statistiskt riktiga lagar, vilka ej ägde
giltighet vid den enskilda elementarprocessen. För
Compton-effekten borde härav följa, att de uppställda formlerna väl skulle
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
