Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Allvar Gullstrand av prof. H. Gertz
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Ögonglasens moderna aera, varom Tscherning inlagt en
grundläggande förtjänst, bär prägeln av G:s insats. Problemet att
erhålla ett ögonglas, som tillåter fritt blickande inom sitt hela
område med bibehållen full tydlighet (genom astigmatismens
upphävande för samtliga sneda blickriktningar), befinnes
närmast i visst omfång lösbart med jämförelsevis enkla medel,
teoretiskt och tekniskt, och detta omfång motsvarar, märkligt
nog, just de ordinära refraktionsanomaliernas område. Men
det afakiska ögats korrektionsglas faller utanför, i allmänhet.
För detta fall anvisade G. lösningen: Beräkning och
framställning av en »asfärisk» linsyta (»Über asphärische Flächen
in optischen Instrumenten», 1919). Samma principiella
medel har vidare utnyttjats i de s. k. aplanatiska linserna, felfritt
avbildande med bred strålöppning, närmast avsedda för
oftalmoskopiskt bruk. Dessa linser kunna sägas utgöra
huvudmedlet för den omgestaltning av ögonspegeln, som även är
G:s verk. Den är given i form av en reviderad, fördjupad
teori för ögonspegeln, varur förbättringar i skilda riktningar
utbildats: Reflexfrihet, stort synfält, stark förstoring,
stereoskopisk effekt.
En redan i ögonglasets teori fundamental omständighet,
ögonvridpunkten tagen till centrum för bildkorrektionen, har av Gr.
generaliserats till en för okulära optiska instrument i
allmänhet måttgivande betingelse. Den s. k. verantlinsen, avsedd för
fotografiers betraktande under riktigt perspektiv, ger ett
exempel på nämnda betingelses användning.
Av lika stor vikt som svårighet är spörsmålet om den »gula»
näthinnefläckens pigmentering. I flera arbeten (»Die Farbe
der Macula centralis retinae», »Zur Maculafrage», »Die Macula
centralis im rothfreien Lichte») har G. behandlat denna rent
fysiologiska fråga, med penetrerande skarpsinne och med rikt
urval av iakttagelser. Om hans resultat, att nämnda
gulfärgning, så vitt den tillhör näthinnan, är ett enbart postmortalt
fenomen, står alltjämt strid. G:s eget inlägg i denna, hans
undersöknings utomordentliga soliditet, dess inre styrka av
samstämmighet mellan många och invecklade rön giva tills-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
