Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Absolut mätning av röntgenstrålarnas våglängd av docent E. Bäcklin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Även för denna kristall har man kunnat beräkna
gitterkon-stanten. Vid en sådan beräkning kommer ett flertal storheter
till användning, tillhörande vitt skilda områden inom fysiken.
Resultatets noggrannhet är således direkt beroende av den
noggrannhet, med vilken man lyckats bestämma dessa konstanter.
Efter omsorgsfullt utförda mätningar av täthet och
kristallvinklar beräknade Compton tillsammans med Beets och De
Foe kalkspatkristallens gitterkonstant vid 20°, och då
resultatet med användning av den beräknade
utvidgningskoefficienten vinkelrätt mot atomplanen reducerades till 18°, erhölls
just det av Siegbahn relativt stensaltkristallen funna värdet.
Kristallskalan skulle således inom de angivna felgränserna för
den utförda beräkningen, d. v. s. inom cirka 1/3 °/00,
överensstämma med den absoluta.
Man hade emellertid vid kristallmätningarna funnit, att om
man enligt den Braggska lagen beräknade våglängden, erhölls en
systematisk gång för de olika ordningarna. Detta fenomen,
som är ett resultat av röntgenstrålarnas brytning i kristallytan,
har redan beskrivits av Doc. Larsson i Bd. 5 av denna tidskrift.
Om man vill beräkna våglängden med tillhjälp av den
ursprungliga Braggska lagen och de observerade vinklarna i olika
ordningar, måste man tydligen använda olika gitterkonstanter för
olika ordningar för att samma våglängdsvärde skall erhållas. De
då använda gitterkonstanterna äro endast skenbara och med den
kännedom man fått om brytningen kan deras storlek beräknas.
Här må endast framhållas att de skenbara gitterkonstanternas
storlek om den ytterst ringa anomala dispersionen frånses är
oberoende av våglängden och endast varierar med spektrums
ordningstal n på så sätt att skillnaden i förhållande till den
verkliga gitterkonstanten, d. v. s. avståndet mellan atomplanen, är
störst för första ordningen. Nu äro visserligen de flesta
precisionsbestämningarna utförda just i första ordningen, men på
grund av att effekten är mycket liten i förhållande till den
möjliga differensen mellan kristallskalan och den absoluta, har man
för att undvika en onödig omräkning av våglängderna i stället
lagt den lilla ruckningen på kristallskalan. Som slutgiltig bas
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
