Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Absolut mätning av röntgenstrålarnas våglängd av docent E. Bäcklin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Det var återigen Compton, som tillsammans med R. L. Doan
år 1925 först lyckades att avböja röntgenstrålar med ett vanligt
optiskt gitter. Anordningen överensstämde i huvudsak med
fig. 1 med undantag av, att den främsta spalten ersatts med en
kristallmonokromator, varigenom strålning av endast en
våglängd träffade gittret. Kort tid därefter erhöll J. Thibaud i
Paris, utan användning av monokromatiskt ljus verkliga
röntgenspektra med flera olika spektrallinjer. Bägge dessa
undersökningar gåvo så till vida samma resultat, att inom försöksfelen,
c:a ±1 %, kristallskalan överensstämde med den absoluta.
Båda arbetade med relativt kortvågig röntgenstrålning, den
förra med Mo if a-linjen vid X —0.7 ÅE. och den senare med
Cu a-linjen vid X = 1.5 ÅE. Större delen av de angivna felen
kunde antagas bero på svårigheter, att vid de använda mycket
små glansvinklarna fixera den effektiva gitterytans centrum för
bestämningen av avståndet R, samt dessutom på att i det ena
fallet centralbilden, i det andra O-läget undandrog sig en
uppmätning. Våglängden beräknades därför med användande av
respektive spektrallinjer i flera ordningar, men härigenom blev
noggrannheten i viss mån lidande.
På Fysiska Institutionen i Uppsala företogs av förf. åren 1926
och 1927 en serie dylika undersökningar, som hade till mål att
om möjligt stegra noggrannheten. För att få större vinklar
valdes en betydligt längre våglängd, nämligen den vid denna
tidpunkt längsta med kristall precisionsbestämda spektrallinjen
Al Ka, X = 8.3 ÅE. Då denna mjuka strålning så gott som
fullständigt absorberas redan av ett några centimeter tjockt
luftskikt, måste undersökningen utföras i vacuum. Fig. 2 är en
skematisk bild av den för ändamålet på institutionen byggda
vacuumspektrografen.
Då arbetet från början var avsett att även omfatta
våglängdsbestämningar inom det långvågigaste röntgenområdet fram till
ultraviolett, konstruerades spektrografen, så att intet
absorberande skikt skulle finnas mellan ljuskällan, d. v. s. antikatoden
i röntgenröret och den fotografiska plåten. Detta förutsatte
samma höga vacuumgrad i spektrografen som i röntgenröret, vilka
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
