Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Nyare undersökningar över de fleratomiga molekylernas ultraröda frekvenser av prof. E. Hulthén
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
röda (2—20. samt valenselektronens spektrum i de optiska
bandspektra, sträckande sig genom det synliga och ultravioletta
spektralområdet. Den matematiska motsvarigheten till ett
dylikt betraktelsesätt innebär en separation av molekylens
vågekvation uti de olika koordinater, som karakterisera rotationen,
kärnsvängningarna och elektronrörelsen. Då emellertid
molekylen är att betrakta som ett elastiskt system, måste man, vid
ett mera detaljerat studium även taga hänsyn till andra smärre
energiformer beroende på kopplingen mellan de olika
frihetsgraderna.
De resultat, som nåtts på denna väg, kunna betecknas som
framgångsrika, djupgående men begränsade i den mån att de
hitintills endast hava förmått giva en detaljerad beskrivning
över strukturen hos de tvåatomiga molekylerna. Den kvantlade
hantelmodellen har sålunda på ett förträffligt sätt kunnat
tilllämpas på spektra av en rad molekyler såsom t. ex. CO, NO,
N2 samt i enstaka fall på fleratomiga stavformiga molekyler,
såsom t. ex. C2H2. Några synpunkter och metoder, som
därvid kommo till användning, har jag sökt belysa i tvenne
Kos-mos-artiklar från åren 1921 och 1924. De senaste årens
revolutionerande utveckling inom området för de optiska
bandspektra skall i detta sammanhang icke beröras.
De enkla molekyler, som sålunda för spektroskopisten
befunnos mest givande att undersöka, äro till stor del tillfälliga
och kortlivade molekylbildningar i ljuskällan och som sådana
föga kända av kemisten. Dessa molekyler kunna visserligen
besitta en stor inre stabilitet, fullt jämförbar med de kemiskt
stabila — valensmättade — molekylerna. I förhållande till
omgivningen äro de emellertid genom sina »öppna» valenser ytterst
sårbara. Just dessa egenskaper göra dem i så hög grad optiskt
verksamma, medan man däremot hos många kemiskt stabila
molekyler (t. ex. C02) icke med säkerhet kunnat påvisa något
emissionsspektrum. Gynnsammare ställa sig förhållandena beträffande de
fleratomiga molekylernas absorptionsspektra, där bl. a. V. Henri
i Zürich utfört lovande undersökningar. Tolkningen av dessa
spektra stöter emellertid på svåra hinder, som väl närmast ligga
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
