Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kausalitet och komplementaritet av professor O. Klein.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
skaper hos ljuset, vars egenskaper i övrigt funnit ett så
fullständigt uttryck i vågföreställningen. I sista hand
framkomma nämligen alla verkningar av ljuset genom språngvisa
ändringar i de belysta kropparna t. ex. en atoms övergång från
ett stationärt tillstånd till ett annat, vilket kan åskådliggöras
genom föreställningen om ljuskvanta. Ordet språngvis
hänför sig härvid icke till tiden utan därtill att de tillstånd,
mellan vilka ljus av givet svängningstal slår bro, äro helt
åtskilda. Skenbart utvisar sålunda både materien och ljuset
en dubbelnatur av individuella partiklar och vågor. Denna i
högsta grad otillfredsställande dualism hänger, som vi skola
se, samman med ett alltför grovt bruk av ordet »natur», vars
mening är entydig endast när man kan tala om fenomenens
objektiva existens oberoende av våra iakttagelser. Just detta
är emellertid uteslutet på. kvantateoriens mark, där varje
iakttagelse principiellt betyder ett ändligt ingrepp i det fenomen
man vill iakttaga.
För att något närmare klargöra vad det här är frågan om,
skola vi ett ögonblick sysselsätta oss med några allmänna
drag, som äro gemensamma för alla vågrörelser, och som
därför ligga till grund för sådana symboliska användningar av
vågbegreppet som dem man har att göra med i kvantateorien.
Ursprunget till hela vågföreställningen äro ju vågorna på en
vattenyta. Som man vet, följer vattnet icke med de
framilande vågorna. Varje vattenpartikel utför endast en liten
svängningsrörelse omkring sitt jämviktsläge, sjunker ned i
vågdalarna och lyftes upp på vågkammarna, samt rör sig något fram
och tillbaka längs vågornas fortplantningsriktning.
Illusionen av en framskridande rörelse uppkommer därigenom att
olika partiklar efter varandra utföra en och samma rörelse.
Alla ha sett hur olika system av vågor genomtränga varandra
på så sätt att den ena vågens upphöjningar och fördjupningar
helt enkelt läggas till och dragas från de upphöjningar och
fördjupningar, som det andra vågsystemet för sig skulle
frambringa. Denna enkla sats om vågrörelsers sammansättning,
superpositionsprincipen, utgör själva fundamentet för alla an-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
