Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Den genomträngande kosmiska strålningen av fil. dr. F. Lindholm
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
att den vanliga /-strålningens absorption i luft måste vara långt
mindre än man hittills antagit. Österrikaren Hess upptog denna
fråga, bestämde sålunda direkt massabsorptionskoefficienten i
luft för 7-strålning från RaC och fann denna av samma storlek,
till vilken man tidigare kommit genom absorptionsmätningar i
fasta och flytande kroppar. Jonisationsmätningarnas resultat i
olika höjd kunde sålunda ej förklaras genom Wules senare
antagande. Hess företog vidare under åren 1911—1913 tio
ballongfärder, under vilka han med förbättrad apparatur för
joniseringsmätningarna för första gången erhöll kvantitativa
mätresultat i de högre luftlagren. Han bekräftade därvid de av Gockel
tidigare funna resultaten, som på grund av instrumentella
ofullkomligheter hos den GocKELska apparaturen, hade betvivlats.
Hess fann liksom Gockel först ett avtagande, sedan ett
långsamt tilltagande av den genomträngande strålningen. I höjder
upp till 4—5.2 km iakttog Hess en stark strålningstillväxt och
genom längre iakttagelseserier på 140—190 meters höjd över
marken även antydan, att denna nya strålning inträngde i atmosfären
intill jordytan och där gav upphov till en del av den där
observerade jonisationen. W. Kolhörster företog senare med
ytterligare förbättrad apparatur (temperaturkompenserad
elektrometer) fem ballonguppstigningar till stor höjd och bekräftade upp
till 5 km det resultat, till vilket Hess kommit, och fann däröver
upp till 9 km:s höjd ytterligare stark stegring av strålningen. Även
iakttagelser på större höjder i Alperna av Gockel och
Kolhörster visade tydligt strålningens tilltagande med höjden över havet.
Genom absorptionsmätningar av denna strålning i luft, vatten,
is och metaller av Kolhörster, v. Salis, Buttner i Alperna, av
Millikan och hans medarbetare Otis, Bowen och Cameron i
högt belägna sjöar i U.S.A., i flygplan och med registrerballonger
upp till 16 km:s höjd jämte de senare årens
registreringsmätningar i Königsberg och på Muottas Muraigl i de ostschweiziska
Alperna med väsentligt stegrad noggrannhet i mätresultaten, har
strålningens karaktär av en mycket hård strålning tydligt
framträtt, v. Schweidler har för denna strålning infört benämningen
HESs’ska strålningen. Den kallas också ultra-/-strålning eller
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
