Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Den genomträngande kosmiska strålningen av fil. dr. F. Lindholm
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Tabell 2,
Höjd ö. h.
Kolhörster, v. Schweidler ballong 1913/1914
Otis, Millikan
aeroplan bailong-sonde 1923
Biittner aeroplan 1926/1927
Clay aeroplan
km
J
J
J
J
0
(1.4)
—
1.9
—
1
—
1.4
—
2.5
2
—
2.9
—
2.4
3
8.9
5.3
6.3
6.3
4
13.9
8.0
—
12.5
5
21.8
10.8
21.4
6
33 3
40.2
7
8
48.8 65.9
9
15
85.0
41.6
I tabell 2 (fig. 4) äro de viktigaste mätresultaten till större
böjd, korrigerade för restström och jord strålning, anförda.
Förklarligt nog finner man större divergenser mellan olika
mätserier i låg höjd över marken. Enligt Buttner anföra vi här de
av skilda forskare bestämda ultrastrålningsvärdena vid
havsytan (tab. 3).
Storleksordningen av ultrastrålningen är väl genom dessa
talvärden bekant, ehuru noggrannhetsgraden i de skilda resultaten
svårligen kunna anges. Medelvärdet av alla dessa bestämningar
är 1.8 J, som skulle vara den jonisationsstyrka, som uteslutande
tillkommer den kosmiska ultrastrålningen vid havsytan. Den
skulle då vara av samma storleksordning som den naturliga
jordoch luftstrålningen över fastland med undantag för vissa trakter
med hög radioaktivitet.
Det av v. Schweidler beräknade värdet 1.4 J stämmer nära
med det av Hoffmann och Steinke experimentelt bestämda, men
kan ej anses som slutgiltigt, då av de bägge grundantagandena,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
