Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Den genomträngande kosmiska strålningen av fil. dr. F. Lindholm
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
\l_ [6.64 x 10 ’
+ 2.2 9 x 10-2Z3/l3
ZN
A
En motsvarande likhet finna vi, om vi använda den DiRACska
eller den av Klein och Nishino modifierade formeln för
ströstrålningskomponenten. Beträffande de bägge termerna i formeln för
den skenbara absorptionskoefficienten gäller, att den verkliga
absorptionen är prop l3, konvergerar sålunda mycket hastigt mot
noll för avtagande våglängd eller tilltagande hårdhet. För det
våglängdsområde, till vilket vi måste förlägga den kosmiska
strålningen kan visas, att den verkliga absorptionen är försvinnande
liten i förhållande till ströabsorptionen.
Den kosmiska strålningens skenbara massabsorptionskoefficient
har varit föremål för bestämningar med luft, vatten, is och även
ämnen med högre ordningstal som absorptionsmedia. Därvid har
man vanligen utgått från den enkla absorptionslagen J =J0e-^d,
alltså under antagande av homogen, vertikalt infallande strålning.
De första beräkningarna gjordes av Kolhörster och som förut
nämnts även av v. Schweidler på grundval av
ballongmätningarna till 6, senare till 9 km:s höjd. De funno ^luft = 0.75 x
10- cm" -1 eller ^ = 5.8 x 10"3 cm . Absorptionskoefficienten
för ^-strålning från BaC är enligt Hess «luft = 4.5 x 10-5,
alltså 6 gånger så stor som den för den kosmiska strålningen
beräknade. Ändrar man förutsättningen beträffande strålningens
ursprung och därmed riktningen, så får man andra värden, som
dock till storleksordningen ej skilja sig från de förra. Med
Linkes antagande (1916), att strålningens ursprung vore att söka i ett
på c:a 20 km:s höjd likformigt utbrett horisontellt skikt av
strålande materia beräknade han ^lntt = 0.46 x 10-° eller — =
3.9 x 10-3. Förlägger man med Seeliger jämnt fördelade
strålningscentra i den yttre delen av atmosfären eller i världsrymden,
finner man samma storleksordning på uluft. I Zeitschrift fur
Geophysik 1929 har Wölcken sammanställt de under senare åren
gjorda absorptionsbestämningarna i olika media.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
