Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Den genomträngande kosmiska strålningen av fil. dr. F. Lindholm
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
scherspalt på Jungfraujoch slöt Kolhörster, att strålningen
kommer huvudsakligen från en kalott omkring zenith med 45°
diameter. Millikan och Otis blypansarmätningar på Pikes Park
visade, att inom deras observationsfels gränser den
genomträngande kosmiska strålningen är oberoende icke blott av solens
utan även av hela stjärnhimmelens läge i förhållande till
horisonten. Millikan sluter härav, att strålningen kommer från
världsrymden med en av riktningen oberoende intensitet. Till
samma resultat kom Steinke 1926 vid sina blypansarmätningar i
Königsberg. Han fann att 40 % av totalstrålningen infalla inom
en vinkel av i 33° omkring zenit.
Man har även försökt att ur kontinuerliga registreringar sluta
sig till strålningens ursprung. Skulle man sålunda finna en daglig
period med soltiden, vore ju därmed visat, att strålningen
härleder sig från solen. Försöken visa emellertid, särskilt de, som
gjorts under solförmörkelser, att så ej kan vara fallet. Bland de
senaste försöken i den riktningen kan nämnas Isings under
solförmörkelsen 1914. Ising använde vid dessa försök en
kompensationsmetod, som tillät en noggrannhet av 1 %.
Kompensationen av jonisationsströmmen skedde genom variation av en
tillsatskondensator.
Man har också tänkt sig att strålningen skulle utgå från vissa
himmelscentra. I så fall borde ju kontinuerliga registreringar
under olika tidsperioder av året visa samma variationer med
stjärntiden. Granskar man observationsserierna över den
genomträngande strålningen, som tagits med olika metoder, så finner man
hos alla vissa variationer med tiden, men av olika storleksgrad.
I de första serierna av Kolhörster på Jungfraujoch åren 1923
och 1924 härledde han ur timvärdena en daglig variation av
jonisationen över felgränserna av 15 % amplitud, som han tillskrev
den genomträngande strålningen själv. Under sommaren 1926
gjordes fortlöpande iakttagelser medelst den KoLHÖRSTERska
anordningen av Kolhörster, v. Salis och Buttner på Mönch
(4,100 m), Jungfraujoch (3,500) och Guslarferner (2,800 m) i
Tyrolen. Elektrometern avlästes varannan timme dygnet om, varför
variationen i jonisationen av kortare period ej kunde framträda.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
