Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Från ljuset till röntgenstrålningen av prof. M. Siegbahn
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
plåtar på mycket tunt glas (< 0.5 mm tjockt) framställts med
gelatinfattig emulsion enligt Schumanns recept.
Över plåthållaren och gittret (se fig. 3 b) skjutes en
vakuumtät stålcylinder mot den vertikala stativplattan. För
vakuumtätning tjänar en enkel på institutet sedan lång tid för olika
vakuumapparater använd anordning, som visat sig fullt
effektiv; nämligen en gummisnodd nerlagd i en ränna, vilken vid
lockets pressning mot stålcylindern i det närmaste utfylles av
den hoppressade snodden.
Som ljuskälla har genomgående använts en gnista i
högvakuum. Gnistkammaren, som utgöres av en ursvarvad
metallkub med den ena elektroden införd genom en
porslinsisolator är medelst en konisk slipning direkt ansluten till
spektrometern. Spektrometerrummet och gnistkammaren
kommunicera endast genom den smala spalten, som i regel har mindre
än en hundradels millimeters spaltöppning. I vanliga fall
exakueras spektrometern och gnistkammaren med var sin
högvakuumpump.
För drivandet av högvakuumgnistan har på senare tiden i
regel använts en elektrisk krets, som schematiskt framgår av
Fig. 4. Kondensatorn, vars ena pol är jordad, uppladdas
medelst en högspänningstransformator via ett likriktarrör till en
så hög spänning, att ett gnistgenomslag inträffar i de båda
seriekopplade gnistgapen. Avståndet mellan elektroderna i
vakuumgnistkammaren måste vara mycket ringa för att över
huvudtaget ett genomslag skall kunna erhållas vid rimliga
spänningar (max. c:a 100,000 volt). Då den i kondensatorn
uppsamlade elektriciteten urladdas genom vakuumgnistan,
sker en kraftig förgasning och jonisering av elektrodmaterialets
atomer. Ju större energimängd och ju snabbare urladdningen
sker dess kraftigare blir joniseringen. Genom införande av en
självinduktion i urladdningskretsen har man en enkel metod
att reducera joniseringen, vilket är av stort värde för analysen
av spektra, särskilt för hänförandet av de olika linjerna till
sina respektive joniseringsstadier.
Som exempel på vad som kan erhållas inom det med den
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
