Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Michael Faraday av fil. lic. A. Beckman
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
varken attraktion eller repulsion, utan bara en av mina gamla
rotationer i ny form.–––-Det är mycket hugnesamt för
mig att finna, att experimenten icke behöva stå tillbaka för
matematiken utan äro fullt i stånd att tävla med den i fråga
om upptäckter . . .»
Faradays matematiska underbyggnad var ju synnerligen
ringa, men då han ej förmådde att bygga upp teorier med
matematikens hjälp, skaffade han sig i stället åskådliga
föreställningar om naturens krafter. För att förklara
induktionsfenomenen antog han till en början, att strömgenomflutna ledare
försättas i ett egendomligt spänningstillstånd, som han
benämnde »elektrotoniskt», men då han angav lagarna för
strömmens uppkomst, använde han ett nytt uttryck, nämligen
»magnetiska kraftlinjer». — »Härmed åsyftar jag», säger han, »de
kurvor, som skulle bildas av järnfilspån, eller till vilka en
mycket liten magnetnål skulle utgöra tangent.»
Dessa kraftlinjer, som ursprungligen användes blott vid
formulerandet av induktionslagarna, blevo av utomordentlig
betydelse i Faradays teoretiska spekulationer. Han kom snart
till den övertygelsen, att kraftlinjerna voro någonting
påtagligt och verkligt existerande, en uppfattning, som stod i direkt
strid med den allmänt antagna tron på en oförmedlad
avståndsverkan. Redan i januari 1832 är Faraday beredd att överge
sin teori om det elektrotoniska tillståndet och anser i stället,
att induktionsströmmar uppväckas i varje ledare, som
genomskär magnetiska kraftlinjer. »Detta är en tillräcklig orsak
för de alstrade effekterna och tar bort varje skäl att antaga det
egendomliga tillstånd, som jag vågade kalla elektrotoniskt»,
skriver han. Faraday skildrar därpå, hur han tänker sig
varje strömgenomfluten tråd omgiven av cirkulära magnetiska
kraftlinjer, som ge upphov till elektriska strömmar i varje
ledare som genomskär dem. Om induktionen åstadkommes
genom strömstötar i stillaliggande trådar, måste de magnetiska
kraftlinjerna själva tänkas röra sig, liksom utbredde de sig i
allt vidare cirklar. När strömmen brytes, sammandraga sig
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
