Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Isdannelsen i vore vassdrag av docent O. Devik
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
kan man ikke direkte iaktta hvad der foregår i luftlaget
umiddelbart over en vannflate, men under spesielle forhold kan det lykkes.
En sådan iakttagelse kan det derfor være av interesse å beskrive.
Den 10. mars 1928, kl. 9 fm. stod jeg ved en åpen kanal i
Trondheim. Dens bredde var ca. 100 m, den var for störstedelen åpen,
med noen drivende isflak her og der. Tvers på kanalen blåste en
törr landvind fra syd (styrke 1—3 Beaufort), ved en
lufttemperatur av ca. —12°C. Derved inntrådte, der en meget livlig
tåkedannelse i luftens grenseskikt, og da solstrålene falt nesten
streifende inn over kanalen, blev tåkedråpene lett synlige på den
morke bakgrunn av vannet, og enkelthetene i bevegelsen kunde
tydelig skjelnes. Nærmest vannflaten selv var der en tynn
»tåkehinne» av et par millimeters tykkelse. Dette tynne lag blev av
vindstotene feiet bortover vannflaten i likhet med drivende
finkornet sne, og tydelige konvergenslinjer tegnet sig ofte.
Vind-stötene viste den almindelige vinduro; og desuten kunde man på
lösrevne tåkedotter som var fört höiere op i luften iaktta hvordan
vindhastigheten i gjennemsnitt tiltok med höiden. Så man nöiere
efter, kunde man tydelig se hvordan tåken blev revet istykker
av den turbulente luftbevegelse, fört bort og derved hurtig oplöst.
Mest iöinefaldende var imidlertid alle de »mikrocykloner» som
blev dannet, især langs de för nevnte konvergenslinjer. En slik
hvirvel suget frosttåken inn ved foten i ganske tynt lag (noen
få mm), og den opstigende ström beveget sig som en roterende
cylinder eller slange fremover med vinden, de övre partier raskere
enn de lavere. Disse hvirvler forekom i ytterst forskjellige
störrelser, fra de neppe synlige til roterende slanger på 7—8 cm
tversnitt og 2—3 m höide, som kunde iakttas i 10—20 sekunder för
de forsvant ved kanalens bredd. I alle tilfelde fik de samme
skjebne: den turbulente vind slynget den roterende del hit og dit,
rotasjonen blev derved efterhvert nedsat, og især ved hvirvelens
övre ende kunde man ofte se, hvordan rotasjonen gik over i
turbulent bevegelse. Derved blev tåkedråpene hurtig oplöst, og den
videre bevegelse kunde ikke iakttas. Disse mikrocykloner er
ganske visst å betrakte som et bifenomen, men i dette tilfelde
var de ypperlige indikatorer for luftbevegelsen, fordi de förte tåke-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
