Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Om vågföreställningens betydelse för atomteorien av prof. O. Klein
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
sätt, att ljusets svängningstal är lika med atomens energiändring
dividerad med Plancks verkningskvantum. I överenststämmelse
härmed ersattes i kvantmekaniken, den lärobyggnad, som
behärskar detta område, den klassiska fysikens stränga kausalitet
med ett flertydigt statistiskt samband mellan nutid och framtid.
Kvantmekaniken innehåller dock den klassiska mekaniken som
ett gränsfall, så att dess användningar icke blott omfatta det
oerhörda erfarenhetsområde, som tillhör atomfysiken i egentlig
mening, utan även alla tidigare tillämpningar av mekaniken.
Vid formuleringen av kvantmekanikens allmänna lagar spelar
vågföreställning en en framträdande roll, så att man i viss mån har
med en liknande utveckling att göra som vid ljusvågornas
införande i optiken. Denna analogi mellan de två områdena träffar
dock endast en sida av saken, ty just där avvikelserna från den
klassiska mekaniken, som i detta sammanhang kan jämföras med
den geometriska optiken, börja göra sig gällande, har man nått
den nyssnämnda gränsen för hela den tidigare fysikens kausala
beskrivning av naturföreteelserna. I det följande skall jag
försöka, att i korthet skildra vågföreställningens betydelse för
atomteorien, en sida av kvantmekaniken, som i främsta rummet
utvecklats av fransmannen de Broolie och österrikaren
Schrö-dinger.
NEWTONS TEORI FÖR LJUSETS BRYTNING.
Vågföreställningens införande i mekaniken betyder ett
fördjupande av den sedan gammalt kända egendomliga likheten mellan
lagarna för ljusets utbredning i brytande medier och materiella
partiklars rörelser under inverkan av fasta kraftfält. Denna likhet
kommer redan tydligt fram i Newtons kända försök att förklara
brytningslagen, som vi därför först skola ägna några ord. Newton
antog, att ljuset utgöres av små partiklar, som med en bestämd,
mycket stor hastighet fara genom tomrummet. När dessa
ljuspartiklar träffade ett brytande medium skulle de i ytskiktet påverkas
av en ytterst intensiv mot gränsytan vinkelrät kraft, som
åstadkom att partiklarnas rörelseenergi i det brytande mediet blev större
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
