Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Nyare undersökningar över elektron stötar av docent E. Rudberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ger nämligen kännedomen om förändringarna i den ena av
kontrahenterna vid stöten en god kunskap om de samtidiga
förändringarna i den andra.
Erancks och Hertz’ försök visade, att man har att skilja
mellan elastisk och oelastisk elektronstöt. I förra fallet är AE
= O. och den stötande elektronen förlorar vid stöten endast en
bråkdel av sin rörelseenergi av storleksordningen m/M. Genom att
underkasta elektronen ett mycket stort antal sådana stötar med
ädelgasatomer och mäta den ackumulerade energiförlusten, har
man lyckats experimentellt bestämma genomsnittsförlusten vid
varje enskild stöt i överensstämmelse med det beräknade värdet.
Vid oelastisk stöt är AE 4= 0 och lika med energiskillnaden mellan
två olika, för systemet möjliga stationära tillstånd. De elastiska
stötarna ha under senare år tilldragit sig ett betydande intresse
med hänsyn till de därvid under vissa förhållanden uppträdande
interferensfenomenen, för vilka en redogörelse tidigare lämnats i
denna publikation.1 Experimentellt gäller det här att fastställa
riktningsfördelningen av de »reflekterade» elektronerna. Vid den
oelastiska stöten torde man kunna säga, att de experimentella
huvudproblemen äro två: 1) mätning av energivärdena för de
olika stationära tillstånden och 2) bestämning av sannolikheten
för olika tillståndsförändringar vid stöten och dess beroende av
den stötande elektronens primärenergi. En fråga av stort intresse
är emellertid även den om sannolikheten för ett mätbart utbyte
mellan de båda parterna vid stöten, oavsett om det är fråga om
riktningsförändring eller energiförlust. Denna sannolikhet
an-gives vanligen såsom systemets »Wirkungsquerschnitt». Med
hänsyn till dessa olika punkter kan det kanske vara av intresse att
sammanfatta de viktigaste experimentella metoderna i följande
schema:
1 Fredlunds uppsats i Kosmos bd 7, s. 49, 1929.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
