Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Nyare undersökningar över elektron stötar av docent E. Rudberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
trycket (10) för övergångssannolikheten vid elektronstöt blir
särskilt intressant vid jämförelse med uttrycket för den optiska
övergångssannolikheten. Enligt kvantmekaniken är nämligen, såväl
intensiteten av den vid språnget 2->1 1 emitterade strålningen,
som sannolikheten för absorption med tillståndsändring l1->2,
proportionell mot P2 — liksom dessa båda storheter äro bestämda
av det elektriska momentets kvadrat i det klassiska fallet.
Den kvantmekaniska beräkningen leder alltså till det
betydelsefulla resultatet, att övergångssannolikheten vid elektronstöt bör
löpa parallellt med den optiska språngsannolikheten, i den mån
energiförlusten vid stöten utgör en liten bråkdel av primärenergien.
EXPERIMENTELLA RESULTAT BETRÄFFANDE
ÖVERGÅNGSSANNOLIKHETEN.
De experimentella resultaten bekräfta denna teoriens
förutsägelse. Sålunda fann Dymond, såsom nämnt, vid högre
primärhastighet i helium endast energiförluster motsvarande excitering
av singulett-nivåerna. Övergångar mellan triplett-systemets
nivåer och normaltillståndet, i förening med utstrålning eller
absorption, besitta en mycket ringa sannolikhet jämfört med språng
inom singulett-systemet. Vid de tidigare omtalade
energiförlustmätningarna i N2 och CO motiveras tolkningen av förlusterna
såsom singulett-excitering icke enbart av den numeriska
överensstämmelsen, utan även av det faktum att, särskilt vid N2, någon
strålning förknippad med triplett-tillstånden överhuvudtaget icke
uppträder vid dessa experiment.
Energiförlustrriätningarna i N2 och CO ge emellertid även i ett
annat hänseende ett exempel på det nära sambandet mellan
övergångssannolikheten-vid elektronstöt och den optiska
språngsannolikheten. Av fig. 1 och 13 framgår, att läget av de
energiförlustmaxima, som hänförts till ett enda exciterat elektrontillstånd, i
allmänhet icke sammanfaller med den lägsta av detta tillstånds
svängningsnivåer (med kvanttalet O). Detta är fallet ifråga om
tillståndet a vid N2 samt A vid CO. Med hänsyn till gasens
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
