Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Nyare undersökningar över elektron stötar av docent E. Rudberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Fig. 18. Exciteringsfunktionen för några olika linjer i bågspektrum av He
f 50L6 2S-SP Z43S8 2P-5D u 3888 2 s - 3p
r 3964 2S-4P i 4471 2^-4d
visar några så erhållna kurvor för exciteringsfunktionen vid olika
heliumlinjer enligt Hanle. Kurvorna i och u, för två
triplettlinjer, utmärka sig genom det skarpa maximum strax ovanför
exciteringsspänningen och efterföljande branta avtagande från
de övriga kurvorna, vilka hänföra sig till singulett-linjer.
Normaltillståndet för heliumatomen tillhör singulett-systemet. I
överensstämmelse med de teoretiska förutsägelser, för vilka vi
ovan redogjort, visar alltså detta, att de optiskt osannolika
övergångarna mellan normaltillståndet och triplett-systemets
nivåer praktiskt taget endast uppträda, då primärenergien ej
avsevärt överstiger energiförlusten. I själva verket återger ju den
optiska exciteringsfunktionen endast ofullständigt sannolikheten
för direkt excitation av det med vederbörande linje förknippade
högre energitillståndet. Till den optiskt bestämda
linjeintensiteten bidrager nämligen säkerligen även strålningen från atomer
vilka exciterats indirekt från andra tillstånd, eventuellt även
rekombinerande joner. Det torde ingalunda vara omöjligt, att
sådana atomer äro ansvariga för huvudparten av exciteringskurvan
för tripplett-linjerna vid högre primärenergi. Den teoretiskt
värdefulla elektriska exciteringsfunktionen kan naturligtvis härledas,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
