Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Intensitetsforlöp i seriespektra av dr. B. Trumpy
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
gir linjens maksimale absorpsjonskoeffisient (n~/.)m i forbindelse
med halvbredden oplysning om en for denne teori meget
betydningsfull störrelse, nemlig antall absorberende resonatorer pr. cm3,
d. v. f. antall dispersjonselektroner pr. em3.
Einstein (6) var den förste som satte sannsynligheten, bik,
for ett kvantesprang i —y h i forbindelse med absorpsjonens
styrke. De for en emisjonsprocess karakteristiske
sannsynlighetsfaktorer vil vi betegne med aki og bki. Den förste er knyttet
til de spontane overganger fra tilstanden h til i, den annen
bestemmer de overganger som frembringes ved den i rummet
tilstedeværende stråling. Da gjelder ifölge Einstein:
9i ^ ik 9 k ^ki
Og
®ki = Uki —^3-..........(V)
hvorav
Her er g. og gh to for tilstandene i og k karakteristiske tall.
Man kan nu lett finne en sammenheng mellem den målbare
absorpsjon i en linje og disse sannsynlighetsfaktorer. Man finner(7):
h<k nyMv.....(4)
hvor N er antall atomer i tilstanden i, og h Plancks konstant.
Integralet skal tas over spektrallinjen og kan i praksis finnes
ved å planimetrere de på grunnlag av fotometermålingene
opkonstruerte wx-kurver.
Dermed er bik eksperimentell bestembar. Det kommer ut på
det samme å bestemme den for dispersjonen karakteristiske
störrelse fk. Den almindelige dispersjonsformel lyder:
-2-l = -2-^r.......(5)
nm ~ vk2 ~v2 v J
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
