Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Röntgenkristallografiska undersökningar av legeringars konstitution av prof. A. Westgren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
många faser, som ingå i dessa. Av linjernas läge i fotogrammen
kan man också, som skall beskrivas i det följande, i de flesta fall
med stor noggrannhet fastställa fasernas
mättningskoncentrationer vid olika temperaturer och därmed bestämma
gränslinjerna för homogenitetsområdena i legeringssystemens
jämviktsdiagram. Slutligen kan man också i regel av interferensbilderna
få klarhet om legeringsfasernas kristallbyggnad. Om det icke
alltid är möjligt att bestämma atomgrupperingen i detalj, kan
dock oftast åtminstone strukturtypen fastslås. Detta har
möjliggjort en klassifikation av de metalliska systemens substanser
efter deras byggnad och därigenom ha faktorer, som synas
betinga vissa strukturtypers stabilitet, kunnat klarläggas.
PHRAGMÉNS FOKUSERINGSKAMEROR.
För att den röntgenkristallografiska pulvermetoden skall
kunna fullt utnyttjas som metallografiskt forskningsmedel, fordras,
att fotogrammen medgiva stor noggrannhet i bestämningen av
kristallgittrets dimensioner. För detta ändamål är det numera
vanligt vid de flesta institut, där undersökningar av detta slag
bedrivas, att provet, som skall undersökas, uppblandas med
koksalt, vilket som bekant utgör röntgenspektroskopiens
standardsubstans. Härigenom kalibreras fotogrammet med en serie
linjer, vilkas avböjningsvinklar äro kända; i relation till dessa
kunna vinkelvärdena för undersökningsobjektets interferenser
noggrant bestämmas. Detta förfaringssätt är visserligen
mycket enkelt och ger i de flesta fall god precision i
parameterbestämningarna. Det är dock förenat med vissa olägenheter. Dels
försvagas undersökningssubstansens linjer i någon mån genom
inblandning av ett främmande ämne i provet, dels falla i många
fall interferenserna så tätt, att tillkomsten av extralinjer kan
göra det svårt att urskilja dem. Oftast är dispersionen i de
fotogram, som upptagas i de vanliga Debye-Scherrerkamerorna ej
särdeles hög.
För att åstadkomma högre dispersion och för att möjliggöra
förhöjd noggrannhet i bestämningen av interferensstrålningens
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
