Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Röntgenkristallografiska undersökningar av legeringars konstitution av prof. A. Westgren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
en legering med 11 % Cr, 1.2 % Ni och 2.4. % C innehåller en
trigonal kromkarbid Cr7C3, i vilken mer än hälften av kromen
substituerats av järn. Slutligen har den rest, som erhållits vid
upplösning av ett snabbstål med 17.2 % W, 4.0 % Cr, 0.55 % V och
0.6 % C, visat sig ge samma fotogram som en
järn-volframkollegering, vars sammansättning ungefär motsvarar formeln
Fe4W2C. Denna nya och förbättrade form av restanalys har
också med fördel tillämpats på andra legeringar än stål.
RÖNTGENOGRAFISK BESTÄMNING AV
HOMOGENITETSOMRÅDENAS GRÄNSLINJER I
LEGERINGARS JÄMVIKTSDIAGRAM.
De flesta legeringsfaser kunna som bekant variera i
sammansättning inom mer eller mindre utsträckta intervall utan att
deras homogenitet går förlorad. Röntgenanalysen har givit vid
handen, att detta i regel kan förklaras därmed att de olika
atomslagen kunna till en viss-grad ersätta varandra i
kristallgittret. Vi ha med andra ord att göra med fasta lösningar
bildade genom substitution. Endast i de fall, då s. k.
övergångsmetaller — element tillhörande de serier i periodiska
systemet, där luckor i atomernas inre utfyllas genom successivt
tillkommande elektroner — kombineras med element, vilkas
atomer äro förhållandevis små, såsom väte, kol och kväve kunna
fasta lösningar av additiv typ bildas.
De allra flesta av dessa kristallarter med variabel
sammansättning ändra sina gitterdimensioner med koncentrationen.
Endast i de undantagsfall, då de varandra ersättande atomerna ha
nära lika dimensioner, förblir .gitterstorleken praktiskt taget
oförändrad. Detta är t. ex. fallet med koppar-kiselsystemets
faser. Som synes av fig. 5 och 6, kan en variation av
gitterdimensionerna med sammansättningen, vilken röjer sig i
interferenslinjernas förskjutning, konstateras endast hos a-fasen, den fasta
lösningen av kisel i koppar. Denna kristallart har emellertid
ett homogenitetsområde om c:a 10 procents utsträckning. För
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
