Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Röntgenkristallografiska undersökningar av legeringars konstitution av prof. A. Westgren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
likt, att manganatomerna i denna kristallart äro på ett
regelbundet sätt ordnade i förhållande till kopparatomerna, så att
atomgrupperingen motsvarar något av de i fig. 13 framställda
alternativen.
Till enahanda resultat har också nyligen H. H. Potter
kommit genom magnetiska och röntgenkristallografiska studier av
enkristaller med sammansättningen Cu2MnAl; De magnetiska
egenskaperna hos denna legering visade sig bero av
kristallaxlarnas orientering i det magnetiska fältet på alldeles samma
sätt som hos nickelkristaller. Någon analogi med
a-järnkristaller i detta avseende kunde ej konstateras. Eftersom a-järn som
bekant har rymdcentrerat, under det att nickel har ytcentrerat
kubiskt gitter, slöt Potter härav, att de magnetiska
partiklarna, d. v. s. manganatomerna, i Cu2MnAl äro orienterade i ett
ytcentrerat gitter.
INTERMETALLISKA KRISTALLARTERS KEMISKA
NATUR.
Undersökningar av legeringars konstitution utmynna oftast
i försök att med kemiska formler angiva, vilka intermetalliska
föreningar som påträffats. För faser med snäva
homogenitetsområden och en sammansättning motsvarande enkla
stökiomet-riska proportioner är detta merendels en lätt uppgift. Men i de
mycket vanligare fallen, då homogenitetsområdet är utsträckt,
har man måst tillgripa speciella utvägar. Om inom intervallet
smältpunktskurvan har ett maximum eller om singulariteter
kunna konstateras på de kurvor, som angiva vissa egenskapers,
framför allt elektriska ledningsförmågans variation med
koncentrationen, har detta ansetts utgöra tecken på, att den mot
dylika punkter svarande sammansättningen är av fundamental
betydelse för fasen ifråga. Motsvarar denna sammansättning
enkla stökiometriska proportioner, har man i regel betecknat
fasen med den däremot svarande formeln. Att
homogenitetsområdet har en viss utsträckning, har ansetts bero på, att den
sålunda funna kemiska föreningen har förmågan att upptaga
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
