Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Om television av civ.-ing. Hj. Sundberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Ayrton och Perry samt Bidwell (9) gjorde emellertid en
del försök med enpunktsmetoden. De förra sökte vid mottagaren
modulera ljuspunktens styrka med hjälp av en elektromekanisk
ventilanordning, som skulle framsläppa mer eller
mindre ljus från en konstant ljuskälla.
Bidwell hade vid sin avsändare en ihålig bildvals med ett
hål i ytan och inuti valsen en selencell. Hans mottagning var
elektrokemisk, och bildvalsarna beskrevo en skruvrörelse eller
med andra ord roterade kring sin axel under samtidig
förflyttning i axelns riktning såsom vid Bakewells apparat.
Bildfältet fick sålunda parallellt löpande linjer, och varje bildpunkt
gavs lika lång tid. Men förloppet var alltför långsamt för
att kunna giva televisionsbilder.
Vid bilduppdelning under svängningsrörelse såsom Sawyer
och många andra föreslagit, vinnes enkelhet och god optisk
verkningsgrad. Särskilt är detta fallet vid spegelsystem, t. ex.
enligt Le Blanc (10). Men bildpunkterna bli i kanterna av
bilden belysta, längre tid och få därigenom större ljusmängd än i
mittelområdet, så att bilden blir mörkare i mitten. Speciella, för
televisionen avsedda, snabbt roterande organ förslogos
emellertid snart genom Nipkow (11) 1884, Weiller (12) 1889
och Brillouin (13) 1891. Dessa forskare framkommo
dessutom med flera märkliga förslag för såväl bildupptagning
som bildmottagning.
Le Blanc tänkte sig bilduppdelningen vid avsändaren och
bildsammansättningen vid mottagaren enligt fig. 3 ske
medelst vibrerande speglar m. Under vitt olika hastighet
svängde dessa med hjälp av fjädrar i tvenne mot varandra
vinkelräta riktningar. En stråle S beskrev vid mottagaren en
sicksackformad bana på en bildskärm B. Vid avsändaren fick en
punkt i taget (i visst ögonblick punkten a å fig. 3) skicka en
stråle S till den ljuselektriska cellen. Denna tänktes enligt Le
Blanc bestå av de kända Becquerel fotovoltacellerna med vätska
eller selen- eller radiometeranordningar, t. ex. en mörk skiva P
enligt fig. 4. Då skivan genom strålningens inverkan förflyttade
sig, skulle induktiva förändringar ske i den strömgenomflutna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
