Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Albert A. Michelson av fil. lic. Anna Beckman
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Redan som ung lärare vid Förenta Staternas sjökrigsskola
gjorde Michelson försök att uppmäta ljushastigheten. Genom
en enkel förändring av Foucaults klassiska anordning uppnådde
han en möjlighet att i hög grad öka mätningens noggrannhet.
Ett första meddelande därom finna vi i 1878 års majhäfte av
American Journal of Science. Den lilla notisen, som knappt upptar
en halv sida, är av ett visst historiskt intresse, eftersom det är
första gången namnet Albert A. Michelson träder oss till mötes
i facklitteraturen. Det korta meddelandet röjer visserligen att
författaren måste vara en skicklig experimentator, och det
antyder att den unge läraren hade möjligheter att gå långt; likväl
torde ingen vid genomläsandet av de få raderna ha anat vilket
oerhört inflytande Michelsons precisionsarbeten skulle komma
att utöva på vetenskapens utveckling och vår uppfattning av
den materiella världen.
Vid Foucaults experiment reflekteras som bekant ett
ljusknippe av en roterande planspegel mot en fast konkavspegel.
Denna är uppställd så, att knippet återkastas och går tillbaka
samma väg det kommit, och när det åter träffar den roterande
spegeln, har denna vridits en liten vinkel, vilket gör att även
spegelbilden vrides. Ur bildens förskjutning kan man med
kännedom om rotationshastigheten samt avståndet mellan speglarna
beräkna ljushastigheten. Den största felkällan vid Foucaults
bestämning härrörde från svårigheten att exakt mäta bildens
förflyttning. Denna var nämligen mycket obetydlig och uppgick
t. ex. vid ett försök endast till 0.7 mm, trots att spegeln roterade
med en hastighet av 800 varv i sek. Ljusstrålens väg kunde ej
förlängas obegränsat; en ökning av avståndet mellan speglarna
förutsätter nämligen att också konkavspegelns öppning ökas i
motsvarande grad, eljest uppfångar denna spegel ej ljusstrålar,
reflekterade i olika ställningar av den roterande spegeln.
Michelsons försöksanordning framgår av fig. 1. S är
ljuskällan, M den roterande spegeln, L en lins med stor brännvidd,
S" en fast planspegel. Avstånden äro avpassade så, att den bild,
som L ger av S, faller på ytan av spegeln S". Alla strålar, som
linsen L mottar från den roterande spegeln, befordras vidare till
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
