Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Albert A. Michelson av fil. lic. Anna Beckman
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
dvärgarna. Man hade därför skäl att vänta att Betelgeuse’
diameter skulle kunna mätas; resultatet visade också att Eddington
haft rätt i sina beräkningar. Den 13 december 1920 uppmättes
vinkeldiametern hos Betelgeuse. Interferensbanden försvunno, då
speglarnas avstånd var 10 fot (c:a 3 m), detta motsvarar en
diameter av 0".045. Michelson själv var då ej närvarande; han var
ej i tillfälle att besöka Mt. Wilson annat än under
sommarmånaderna. Sedermera ha flera andra stjärnor uppmätts, t. ex.
Antares, Aldebaran, Arcturus och /? Pegasi. Alla hittills
uppmätta stjärnor ha visat överensstämmelse med de värden, som
på teoretisk väg härletts för dem.
Det har framställts en teori, enligt vilken en ensam stjärna kan
förete pulsationer, som orsaka fluktuationer i dess ljusstyrka.
Man får sålunda en förklaring på vissa variabla stjärnors gåta.
Teorien har särskilt tillämpats på Cepheiderna. Kanske kan
interferometern bli ett medel att pröva teoriens sanning. Det
förefaller åtminstone, som om förnyade mätningar på Betelgeuse
skulle visa att denna stjärnas diameter verkligen varierar. —
Helt säkert kommer Michelsons stjärninterferometer att ge
astronomerna upplysning om många intressanta och
betydelsefulla fakta, som förr legat utom räckhåll för den mänskliga
observationsförmågan .
En intressant användning har Michelsons interferensmetod
på senare år fått på ett helt annat område; den har nämligen
begagnats för att öka upplösningsförmågan även hos mikroskop.
Redan Young hade vid 1800-talets början framkastat tanken, att
man ur interferens- och böjningsfenomen borde kunna sluta sig
till storleken hos ytterst små partiklar; samma idé har sedan
framhållits av andra forskare. När Michelson 1890 utvecklade
teorien för sin stjärninterferometer, yttrade han också att även
mikroskopets upplösningsförmåga borde kunna ökas genom en
motsvarande anordning. — Det dröjde länge, innan någon
vetenskapsman praktiskt realiserade detta projekt. År 1925 har
emellertid Gerhardt i Berlin i sin dissertation skildrat hur han
konstruerat en modifikation av Michelsons stjärninterferometer,
som med framgång använts vid mikroskopering. Upplösnings-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
