Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Energiutbytet mellan gasmolekyler och fasta kroppar av amanuens E. Fredlund
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Vid temperaturer över 1300° K är wolframytan fullt fri från
allt adsorberat väte (man har i elektronemissionen ett gott
kriterium på ytans renhet). Ackomodationskoefficientens värde är i
detta fall 0.54. Vid högre temperatur börjar vätgasmolekylerna
i märkbar grad dissocieras vid kollisionen mot wolframytan och
värmeavgivelsen från tråden sammansättes av värmeledning
och dissociationsvärme. Med stigande temperatur tar
dissociationsvärmet överhanden och blir fullständigt dominerande över
2400° K. Värmeavgivelsen från tråden växer emellertid ej längre
än till och med 2700°, varefter den håller sig konstant. En
beräkning visar, att avgivna värmemängden svarar emot att 49 %
av de infallande molekylerna dissocieras, det är alltså endast
bråkdelen 0.49 av trådens yta som s. a. s. verkar dissocierande.
Likheten mellan talena 0.49 och 0.54 behöver ju ej
nödvändigtvis ge vid handen att det är samma mekanism som bestämmer
dessa gränser i båda fallen. I betraktande av den uppfattning
över värmeutbytet som vi tidigare letts fram till att anse som mest
plausibel förefaller det emellertid sannolikt, som om så vore fallet.
Vid temperaturer under 1300° K är wolframytan täckt av ett
vätgasskikt, men detta skikts natur är icke entydigt bestämt
utan beror på den förbehandling, man givit tråden. Glödgas
tråden i vakuum, kyles till 80° K och sättes i kontakt med väte så
gruppera sig värdena på ackomodationskoefficienten
(initialvärdena) vid stigande temperatur efter en viss kurva, som vid
1300° K når värdet 0.54 (ackomodationskoefficienten för ren
wolfram). Mätes härifrån vid sjunkande temperatur, ordna sig
värdena (finalvärdena) efter en annan kurva, som ligger lägre än
den förra men som vid låg temperatur allt mer närmar sig denna
(fig. 4). Initial- och finalvärdena svara mot väteskikt bundet
vid metallen på olika sätt. Initialskiktet bildas lätt vid låg
temperatur, finalskiktet däremot behöver för sitt bildande en viss
aktiveringsenergi och först vid temperaturer över 1000° K sker
överförandet från initial- till finalskikt någorlunda snabbt.
Ackomodationskoefficienten når för bägge skikten sitt minimum vid
400° K och är därför initial 0.22 och för final 0.14, i det senare fallet
alltså endast 2/3 mot i det förra. Detta indikerar, att ytans attrak-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
