Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Energiutbytet mellan gasmolekyler och fasta kroppar av amanuens E. Fredlund
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
rikad vätgasmängd bringas i kontakt med en wolframyta, så
överföres en del av paravätet till orthoväte och proportionerna av de
båda modifikationerna bli de som svara mot temperaturen i fråga.
Man tyder detta på så sätt, att såväl para- som orthoväte vid
kollisionen med wolframytan åtminstone delvis adsorberas av
denna, varpå molekylerna dissocieras och sålunda skillnaden
mellan para- och orthostrukturen försvinner, medan vätet
häftar vid ytan. När sedan atomerna på nytt kombineras till
molekyler och lämna ytan, sker detta efter de proportioner som gälla
för temperaturen ifråga. (Intressant är även det kvalitativa
samband Farkas påvisat bestå mellan en platinaytas
ackomodationskoefficient och dess katalytiska verkan.)
Det förefaller härur troligt, som om såväl initial- som
finalskiktet skulle konstitueras av atomärt väte. Man frågar sig därför,
om icke väte skulle kunna hållas adsorberat vid ytan i molekylär
form d. v. s. om icke någon normal adsorption skulle kunna
förekomma i detta fall. Denna fråga har man icke lyckats besvara.
Det sakförhållandet att de båda kurvor, som återge
temperaturberoendet av ackomodationskoefficienten vid initial- och
finalskiktet, tendera att förenas vid låg temperatur kan ju dock mera
gissningsvis tydas som ett tecken på, att ett molekylärt skikt
utbildas vid låg temperatur.
Langmuir studerade även energiutbytet mellan väte och en
wolframyta täckt med syre. Syret bindes som tidigare nämnts
ytterst intimt vid wolframytan. För dess avlägsnande kräves
uppvärmning till 2000° K och adsorptionsvärmet för de sista
syreresterna är så högt som 162000 gcal pr gatom. Innehåller vätet
en liten bråkdel syre (som kan vara så liten som 1/2 %) så
förefaller det, som om vid låg temperatur ett molekylärt syreskikt
skulle utbildas på wolframytan. Ackomodationskoefficienten för
detta skikt i kontakt med väte är i max. 0.422. Yid högre
temperatur är antagligen skiktet atomärt. Finnes intet gasformigt syre,
är skiktet uppbyggt endast av de starkast bundna syreatomerna:
ackomodationskoefficienten mellan 400—600°K är 0.11.
.Förefinnes däremot spår av gasformigt syre stiger
ackomodationskoefficienten till 0.19.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
