Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Energiutbytet mellan gasmolekyler och fasta kroppar av amanuens E. Fredlund
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
skall vara väsentligt större än vid en polerad metallyta, då ju
kristallytans ojämnheter kunna anses vara av samma
storleksordning som de BnoGLiE-vågens våglängd. Detta visar sig också
vara riktigt: man kan påvisa speglande reflexion ännu för
infallsvinklar större än 45°. Vid sidan av det reflekterade strålknippet
uppträder en serie med diffraktionsknippen vilkas
utträdesvinklar kunna sättas i samband med kristallytans korsgitter och
molekylarstrålens de Broglie-våglängd [i senare arbeten (1932) ha
Estermann och Stern genom att använda en homogen
molekylarstråle (i vilken alla molekyler ha samma hastighet), funnit en
ny bekräftelse på de Broglies relation X — himv]. Den
sammanlagda intensiteten av det regelmässigt reflekterade knippet
och diffraktionsknippena visar sig utgöra en stor bråkdel av den
infallande intensiteten. För t. ex. en infallsvinkel av 20° lyckades
Estermann och Stern uppspåra reflekterade och böjda
strålknippen vilka tillsammans representerade 50 % av den infallande
intensiteten och lika fullt förefaller det, som om man icke lyckats
påvisa samtliga diffraktionsknippen, varför således den totala
reflekterade och böjda intensiteten bör vara ännu större. Är denna
förmodan en realitet, så äro de Robertska värdena på
ackomodationskoefficenten lätt förklarliga. Ty vid en reflexion eller
diffraktion undergår våglängden ingen förändring och ur de Broglies
relation
X = h/mv
följer då att ej heller v ändras. Av de infallande molekylerna
återkastas alltså en del med oförändrad hastighet, under det att resten
sprides diffust med en medelhastighet svarande mot ytan
temperatur. Man ledes på detta sätt fram till en föreställning över
växelverkan mellan gasmolekylerna och den fasta kroppen som är
analog med den Maxwellska: bråkdelen 1—f av ytans verkar
reflekterande, bråkdelen f diffust spridande. Man har endast att
fatta innebörden av beteckningen reflexion i en allmännare
betydelse och låta den representera varje förlopp, där den utgående
molekylens bestämningsstycken äro bestämda av den infallandes.
I ett senare meddelande (1932) har Roberts genom att arbeta
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
