Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Nyare undersökningar över atomkärnans konstitution av prof. E. Hulthen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
beräkningar över molekylens tröghetsmoment. För den
osymmetriska molekylen 016018 gäller däremot ej längre ovan nämnda
villkor rörande kärnornas symmetri, varför vi här vänta ett
framträdande av samtliga linjer tillhörande serien K=0, 1, 2, 3,.
Att så verkligen är fallet framgår av spektrogrammet som
avsiktligt överexponerats för att framhäva det i förhållande till 016016
molekylens ytterligt svaga 016018 molekylens spektrum. De
mellan de starka absorbtionslinjerna framträdande svaga linjerna
kunna nämligen tilldelas de jämna rotationstillstånden hos denna
molekyl. Linjer tillhörande de udda rotationstillstånden framträda
icke å reproduktionen såsom varande delvis skylda av de starka
linjerna. Vi skola längre fram återkomma till de för kärnfysiken
utomordentligt viktiga slutsatser, som kunnat dragas ur en
bestämning av blandningsförhållandet mellan syreisotoperna, vilken
företagits på denna väg.
Besitta atomkärnorna ett spin, existerar däremot båda slagen
av kärnsymmetri och kunna följaktligen observeras i spektrum.
De låta sig emellertid realiseras på olika antal sätt och då
bandlinjernas intensitet giva uttryck härför, vänta vi att i
serien K=0, 1, 2, 3, 4... intensitetsförhållandet mellan de udda
och de jämna komponenterna återger de båda symmetriklassernas
statistiska vikt. En enkel överläggning visar att detta
viktsförhållande (W) motsvaras av relationen:
W Sym. 7 + 1
W antisym. – 7 (6)
För fall med små /-värden medger således denna metod exakta
bestämningar av kärnspinnets storlek. Så t. ex. observerades i
kvävets bandspektrum intensitetsförhållandet 2 : 1 varur erhålles
I=1, ett resultat, vars tolkning av längre fram anförda skäl
vållat vissa svårigheter.
Det »alternerande» intensitetsförloppet i bandspektra fäller
sålunda utslaget beträffande ett stort antal atomer, hos vilkas
atomspektra ingen hyperfinstruktur kunnat påvisas. Tabell 1
ger en sammanställning av samtliga data, varvid beteckningarna
»A» och »B» ange, huruvida dessa vunnits ur undersökningar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
