Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Vattenångans kondensation i atmosfären och molnens konstitution av docent H. Köhler
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
mycket, att luften blivit mättad med vattenånga, inträder
regnstadiet med ett temperaturavtagande, som är beroende på
temperaturen men som alltid är mindre än 1° per 100 m. När 0° nåtts
blir temperaturen konstant under det vattnet fryser. Detta är
hagelstadiet. Så snart vattnet frusit, börjar snöstadiet, då snö
bildas under direkt kondensation till is. Flera andra
meteorologer, särskilt tyska och på sistone norska, ha troget följt i Hertz’
fotspår.
Emellertid visa de resultat, som blivit anförda här, ätt detta
termodynamiska förlopp icke äger sin motsvarighet i
verkligheten. Förut är tillräckligt pointerat, vilken roll antalet
kondensationskärnor spelar för kondensationen, vilket Hertz och
efterföljare icke beaktat. Vid antagandet av kontinuerlig
kondensation förklarades bildningen av molnskikt över varandra.
Avstånden mellan dessa molnskikt beror också på antalet N. Ju större N
är desto mera vatten transporteras till stora höjder. Detta följer
därav, att vattnet fördelas på många mindre droppar, vars
fallhastighet blir mindre än större. Alltså uppstår lättare hällregn
och hagel, om N är stort. Vidare följer därav också, att
molnetagerna ligga varandra närmare, om N är litet. Här förutsattes
alltså, att N fördelas tämligen jämt på olika storlekar.
Framställningen är lika enkel, om man icke förutsätter detta. Om N är
stort kan det kanske uppstå ett enda mäktigt molnlager. Om
nu en koagulation inträffar, förändras dessa överläggningar i
princip icke. Men koagulationen är en irreversibel process, och de
HERTZska räkningarna kunna icke tillämpas efter denna
koagulations påbörjande. Vidare börjar kondensationen långt innan
luftens fuktighet stigit till 100 %. I själva verket existerar intet
torrstadium. Rent rått praktiskt taget influera de små mängder,
som till en början kondenseras, icke mycket på
temperaturgradienten, men när inflytandet av kondensationen börjar, kan icke
a priori sägas. När ett maximum av ångspänning nåtts, inträder
vidare en häftig kondensation och snabb tillväxt, varvid en
temperaturdiskontinuitet uppstår. Denna är av betydelse för
termodynamiken i atmosfären och även för dynamiken. Mest påtagligt
är dock det inflytande, som underkylningen har på vår föreställ-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
