Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Fysikens rumskonstruktion av prof. C. W. Oseen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
en kropp har till följd fysiska verkningar, t. ex.
centrifugalkraften, som ju ger sig tillkänna också i atmosfärens och havets
rörelser. Vill man helt och hållet stryka etern, måste man ange
någon kropp eller något system av kroppar, som utöva sådana
verkningar här på jorden och i vårt solsystem, att en rotation
i förhållande till denna kropp eller detta system av kroppar
drar med sig centrifugalkraften och de övriga krafter, som
faktiskt uppträda som följd av en rotation. Den enda »kropp», som
här kan komma i fråga, är systemet av alla stjärnor. Det är i
själva verket ingen ny tanke, att det är stjärnorna, som ge
upphov till centrifugalkraften. Den är uttalad redan av Mach.
Nu ha vi emellertid ett annat slag av verkningar, som också
utgå från stjärnorna, nämligen gravitationskraften. Den frågan
uppkommer då, om icke gravitationen och centrifugalkraften äro två
sidor av samma sak. Denna fråga är så mycket mer berättigad,
som här på jorden gravitation och centrifugalkraft alltid uppträda
tillsammans och tillsammans ge, vad man vanligen kallar
tyngdkraften. Vad Einstein har visat, är nu, att man kan få en
enhetlig teori för gravitationsfenomenen och tröghetsfenomenen,
däribland även centrifugalkraften, om man som grundlag för en
partikels rörelse uppställer den lagen, att den rör sig längs de
kortaste linjerna i en viss inhomogen värld. Intresset av denna
upptäckt är kanske i och för sig icke stort. Att samma fenomen
matematiskt kan beskrivas på många sätt, är ju intet nytt. Det
har emellertid visat sig, att Einsteins teori leder till andra resultat
av intresse. En ojämnhet i Mercurii rörelse, som förut varit
oförklarad, framkommer synnerligen vackert såsom en
konsekvens av Einsteins teori. Två andra effekter, som förutsagts
av teorien, en förskjutning av de från solen utgående
spektrallinjerna åt det röda hållet samt en avböjning av ljusstrålarna,
då de passera nära solen, ha efteråt påvisats genom direkta
mätningar. Huruvida teoriens utsagor i dessa båda fall äro
kvantitativt riktiga, är ännu icke klarställt. De tre här nämnda små
astronomiska effekterna äro den grund vi för närvarande äga att
anse Einsteins nya sätt att mäta världen vara mer
ändamålsenligt än det i den speciella relativitetsteorien använda.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
