Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Röntgenstrålarnas användning inom den medicinska radiologien av fil. dr R. Thoræus
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
tvärsnittet s ökas enligt kvadratlagen. Följaktligen är
produkten i X s konstant längs strålknippet under förutsättning att
absorptionen i luften kan försummas, vilket är fallet vid de här
ifrågakommande hårda röntgenstrålarna. Vid mätelektrodens
mitt är produkten ix X sm. Om nu denna multipliceras med
längden dl, erhålles djx = ix X s,m X dl, vilket är
ionisationsströmmen. Vid integration över längden l får man
ji = ii X sm x l; eller ix = ^ y;
där ix är intensiteten på det fokusavstånd, på vilket
mätelektrodens mitt befinner sig. Med de beteckningar, som angivas i fig. 15
samt B2 = håldiametern i bländaren B2 erhålles den ioniserade
volymen
TT7 7 ^ B2 x L2 7
W = sm x l ==■ —^y2- x l;
Av fig. 15 framgår att* sm är oberoende av det betraktade
ytelementets läge inom fokusytan, och att följaktligen för varje
fokuselement den ioniserade volymen alltid är densamma. För
övriga fokuselement erhåller man sålunda
i - k i - I*. etc
2 – w’ - w
och slutligen om alla fokuselementen summeras:
jl + j2 ++ jn .
H + H +......4- %n = :
w
eller I =
W
där J = den totala ionisationsströmmen.
Genom att välja lämpliga försöksbetingelser kan den
ioniserade volymen W, såsom den erhålles ur ovanstående formel,
bestämmas med en noggrannhet av ± 0.5 %. Tidigare har nämnts,
att felgränsen för J var ± 1 %. Det maximala felet i I blir
sålunda ±1.5 %.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
