Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Nyare undersökningar av de ferromagnetiska metallernas fysikaliska egenskaper av prof. G. Borelius
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
magnetiseringskurvor för enkristaller, varpå figurerna 3 och 4
ge exempel. Kurvorna för de kristallriktningar, som icke
sammanfalla med riktningen för den lättaste magnetiseringen, visa först
en hastigt stigande del och därefter ett långsammare närmande
till mättningsvärdet. På den första delen antas
magnetiseringsriktningen inom elementarområdena slå över från sådana
riktningar, som bilda en större vinkel med fältriktningen, till de
riktningar för lättaste magnetisering, som ligga under minsta vinkel
med fältriktningen. På den andra delen av kurvan vrides sedan
magnetiseringsriktningen in i fältets riktning. Är denna
uppfattning riktig måste magnetiseringsintensiteten vid övergången
mellan de båda kurvdelarna förhålla sig till mättningsintensiteten
som cosinus för vinkeln mellan riktningen för lättaste
magnetisering och fältriktningen. Dessa cosinusvärden äro angivna å
figurerna och sammanfalla tämligen väl med kurvornas knäpunkter.
Ett mycket påtagligt belägg för att omkastningen av
magnetiseringsriktningen på den starkt stigande delen av kurvorna sker
diskontinuerligt inom större områden och icke atom för atom
ger den år 1919 upptäckta BARKHAUSEN-effekten. Lindar man
omkring ett järnprov en trådspole och förbinder dess ändar över
en förstärkaranordning med en telefon, så höres, då
magnetiseringen ändras, ett brus i telefonen, som är starkast vid
passerandet av de starkt stigande delarna av magnetiseringskurvan,
och som, då magnetiseringen företages tillräckligt långsamt,
uppdelar sig i fristående knäppningar. Man kan genom att räkna
dessa knäppar bestämma elementarområdenas storlek, som är
olika i olika material.
Sitt kanske allra starkaste stöd får emellertid antagandet om
den spontana magnetiseringen därigenom att de ferromagnetiska
metallerna även i skenbart omagnetiskt tillstånd visa typiska
avvikelser från andra metaller i avseende på vissa termiska och
elektriska egenskaper. Av dessa egenskaper skola vi i de närmast
följande avdelningarna något närmare gå in på det specifika
värmet och det elektriska motståndet såsom särskilt instruktiva.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
