Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Nyare undersökningar av de ferromagnetiska metallernas fysikaliska egenskaper av prof. G. Borelius
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
parallella magnetiseringar i allmänhet helt eller delvis upphäva
varandra. De göra sig däremot gällande på det sättet, att
magnetiseringen ävensom magnetostriktionen i sträckt material får
ett annat förlopp som funktion av fältstyrkan än i odeformerat.
I tekniska material förekomma alltid i de olika kristallkornen
inre tryck eller spänningar, om också mindre utpräglat i utglödgat
material än i kallbearbetat. Genom dessa tryck och spänningar
blir i varje punkt av materialet en viss riktning föredragen
framför de andra som magnetiseringsriktning. Det har lyckats Becker
att under antagande av sådana inre tryck ge en plausibel
förklaring till former av magnetiseringskurvorna, sådana de observeras
för tekniska material, och att förklara storleken av remanens och
koerzitivkrafter hos dessa. I järnnickellegeringarna av
»permalloy»-typ kompensera järnets positiva och nicklets negativa
magneto-striktion varandra, och Becker ser häri förklaringen till dessa
legeringars egendomliga och värdefulla egenskaper.
WEISS ANTAGANDE OM DET INRE FÄLTET.
Samtidigt som Weiss framlade hypotesen om den spontana
magnetiseringen, vilken blivit av grundläggande betydelse för vår
uppfattning om ferromagnetismen, uppställde han också den
hypotesen, att den spontana magnetiseringen alstras av ett inre på
elementarmagneterna verkande, riktande fält, som, utan att vara
av magnetisk natur, likväl är proportionellt mot magnetiseringen.
Detta djärva och atomteoretiskt länge helt ogrundade antagande
har styrkts av en rad viktiga framgångar. Med hjälp av de
föreställningar om värmerörelsens inflytande på de magnetiska
fenomenen, som Langevin tidigare infört i teorien för
paramagnetismen, gav antagandet en förklaring på den spontana
magnetismens temperaturberoende vid höga temperaturer och på ett
magnetiskt fälts inverkan vid och över Curiepunkten, vilka vi beskrivit
med figurerna 2 och 6. Vidare ledde antagandet utan vidare till
det uttryck för den magnetiska energien, som återgivits i
formeln (1), och som visat sig vara av sådan nytta för förståelsen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
