Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Glödelektrisk emission från rena metallytor av dr G. Siljeholm
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
elektriska fenomen påpekats för att på så sätt framhålla det stora
intressanta, teoretiskt ännu ej klarlagda sammanhanget mellan
de elektriska fenomenen i det metalliska tillståndet.
2) Undersökningsapparaturer.
Det primära villkoret vid undersökningar av den rena
elektronemissionen är en försöksapparatur, som dels är i stånd att i
recipienten upprätthålla högsta möjliga vakuum och dels tillåter en
långt driven avgasning av de där ingående delarna.
Med de utmärkta högvakuumpumpar, som numera finnas i
handeln, t. ex. de kombinerade strål- och diffusionspumparna av
glas, kvarts eller stål, erhålles vid ändamålsenlig bortfrysning av
de från pumpen härrörande ångorna (vanligen Hg-ånga) med
lätthet ett vakuum av 10-6 mm Hg, vilket kan anses som
minimifordran. Större svårigheter bereder avgasningen av recipientens
metall- och glasdelar. Även om den nödvändiga försiktigheten
iakttages vid behandlingen av metalldelarna utanför recipienten
och vid insättandet i densamma, kunna spår av fasta
föroreningar, t. ex. fett, knappast undvikas. Dessa och de adsorberade,
eventuellt även absorberade, gasformiga föroreningarna avlägsnas
säkrast med tillhjälp av högfrekvent virvelströmupphettning av
metalldelarna i den under högvakuum stående recipienten.
Själva recipientens glashölje upphettas vanligen under
avgasningen medelst en densamma omgivande ugn av lämplig form till
så hög temperatur, som glasets beskaffenhet tillåter. Emellertid
lyckas man härmed avlägsna endast en del av glasets adsorberade
gashölje. Resten är emellertid så starkt bunden vid glasytan,
att några störande inflytanden därifrån knappast kunna
uppträda vid vanliga emissionsundersökningar.
I mer speciella fall, såsom vid kontaktpotentialbestämningar
hos kalla metallelektroder med tillhjälp av
elektronemissions-strömmar, är det dock säkrast att, sedan metalldelar och recipient
behandlats enligt ovanstående, nedsänka den senare i ett
kylmedel, lämpligen flytande luft, och sedan ytterligare utglödga
metalldelarna med virvelströmmar.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
