Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Glödelektrisk emission från rena metallytor av dr G. Siljeholm
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
emissionens temperaturberoende. Ehuru smärre avvikelser i de
funna resultaten förefinnas och den teoretiska tolkningen av
fenomenen kan divergera, består dock full överensstämmelse
beträffande temperaturberoendets allmänna karaktär.
Mycket kännetecknande för detta är emissionens extremt
snabba tillväxt med temperaturen. Så finner t. ex. Richardson15
för en temperaturstegring av 200° (217—420° C) hos natrium en
nära tiomillionfaldig ökning av emissionsströmstyrkan (från 1.8X
X 10-9 till 1.4 x 10~2 Amp). Fig. 4 återger mättningsströmmens
temperaturberoende vid dessa mätningar. För att i samma
diagram kunna få rum med ett större strömstyrkeområde, har
emissionskurvan uppdelats i ett antal delkurvor, för vilka
strömstyrkeenheten successivt ökats.
Relationen mellan glödemissionens strömtäthet, is, och
(absoluta) temperaturen, T, återges utmärkt av Richardsons härför
redan 1901 uppställda formel
b
is = a • T1/2 e~T (a och b konstanter,) . . . . (1)
Senare (1912—1915) uppställde Richardson, utgående från vissa
kvantaföreställningar, en något modifierad form av samma
ekvation:
_ hl
is = A0-T2-e t (A0 och b0 konstanter.) ... (2)
Båda dessa uttryck, som inom glödemissionens forskningsområde
spela stor roll, benämnas vanligen enbart »Richardsons ekvation»,
varvid underförstås »för glödemissionens temperaturberoende».
Naturligtvis kunna ej båda formlerna vara riktiga utan måste
båda anses utgöra approximationer. Att de trots den stora
olikheten i exponenten för den absoluta temperaturen väl återge de
— b
experimentella resultaten beror på, att exponentialuttrycket e T
resp. e T i så hög grad bestämmer kurvans form. I praktiken
användes Richardsons ekvation vanligen i logaritmerad form:
"Ig i. - Vi 10lg T = "Ig a-2^3-T . . .(2a),
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
