Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Glödelektrisk emission från rena metallytor av dr G. Siljeholm
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
sons ovanstående formel för förhållandet mellan ström och tid
och uppställes en ännu enklare funktion. Gulbis’ mätningar
hänföra sig visserligen till den positiva emissionen från
palladium, men då ovanstående ekvation generellt bör gälla,
underkastade Siljeholm frågan en ny både experimentell och teoretisk
prövning, varvid Richardsons resultat på ett slående sätt
bekräftades.
17) Den positiva emissionens temperatur -
beroende.
Strutt30 torde vara den första, som mera kvantitativt
undersökt den positiva emissionens temperaturberoende. Han
undersökte emissionen från koppar
och silver i luft och vätgas vid
ett tryck av c:a 10 mm/Hg.
Richardson påpekade, att de
av Strutt funna värdena för
temperaturberoendet återges
av ekvation
= A • T
vilken Richardson redan
tidigare funnit gälla för
elektronemissionen. ix betyder
emissionsströmstyrkan, T
temperaturen, A och b äro konstanter.
Den positiva emissionens
temperaturberoende och
ändring i och i närheten av en
omvandlingspunkt har
undersökts av Wehnelt och
Seiliger32 för silver och koppar vid
smältpunkten, samt av
Siljeholm28 för järnets allotropa
Fig. 13. Richardsons räta linje för den
positiva emissionen från järn. Enligt
Siljeholm.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
