- Project Runeberg -  Kosmos / Band 11. 1933 /
56

Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Glödelektrisk emission från rena metallytor av dr G. Siljeholm

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

kunna angivas) att göra med en emissionsström buren av positiva
joner från något i den undersökta metallen befintligt främmande
ämne. Att vi, trots förefintligheten av en dylik förorening, ändå
kunna anse oss ha att göra med en ren metall beror på det
främmande ämnets ringa koncentration. Redan efter någon eller
några timmars upphettning vid 1 000° C brukar en positiv
jonström ej mer kunna iakttagas.

Richardson14 fann redan tidigt den funktion, som återger den
positiva strömmens minskning med tiden. Han antog, att ett
visst antal, nx, partiklar av något jonbildande ämne förefanns
och satte den vid en viss konstant temperatur per tidsenhet (t)

bortströmmande mängden — — = mx proportional mot partial-

dt

trycket cpx, alltså

mx = constj9x .

dnx

Nu är px = const. nx (konstant temp.) och således ——- = const.

a v

n* eller

mx = Ke~kt,

(vari K och k äro konstanter), vilket uttryck motsvarar det med
tiden variabla uttrycket i Richardsons »minsknings»-ekvation.
Denna generella härledning gör inga förutsättningar beträffande
den aktiva substansen. Denna kan t. ex. utgöras av en
ytförorening å den undersökta metallen.

Emellertid nå vi lätt fram till samma uttryck genom att utgå
från ett mera positivt antagande rörande den emitterande
substansen. Antaga vi nämligen, att denna befinner sig inne i den
undersökta metallen och genom diffusion vandrar mot ytan,
varifrån den förflyktigas, kan man genom att tillämpa den andra
FiCKska diffusionslagen finna emissionens tidsfunktion. Betyder
c den aktiva substansens koncentration, t tiden, x en sträcka
(längden från trådens axel) och D diffusionskonstanten, så är

dc\ _ I d2c

di ~ ~" \dx2

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 13:18:29 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/kosmos/1933/0056.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free